För att en avliden person ska kunna ge bort sina organ krävs att man dött av total hjärninfarkt och organen hålls vid liv i respirator på intensiven. Då kan det se ut som om personen lever eftersom den fortfarande andas och hjärtat slår, men hjärnan är totalt död.

Fembarnspappan Anders Barkhults fru var 43 år när hon avled plötsligt under en rutinoperation på sjukhus. För att försäkra sig om att hon verkligen avlidit krävde Anders Barkhult att få vara med vid sista undersökningen.

– Då var det ingen tvekan, de konstaterade direkt att hon inte levde. Men det är knepigt för man ser ju liv och man hör ju liv.

Hennes njurar, lever och hornhinna donerades till andra.

Av en slump hade familjen pratat om donation, så Anders kände till sin frus sista vilja.

– Sjukhuset behövde inte ens ställa frågan. När de konstaterat att hon var död så sa jag bara ”Ta vad ni behöver”. 

Stora skillnader mellan sjukhusen
Just nu pågår europeiska organdonationsveckan och på lördagen försökte sjukvården nå ut med information till allmänheten i ett köpcentrum i Göteborg.

Och även om det är viktigt att privatpersoner har sin inställning klar genom att fylla i donationskort eller prata med sina närmaste, så är Sveriges intensivvårdsavdelningar olika bra på att hitta de potentiella organdonatorerna.

Flest organdonatorer hittar sjukhusen i Västra Götaland och Uppsala, medan Västernorrland, Dalarna och Blekinge hamnar i botten. Just nu arbetar SKL med ett handlingsprogram för att få sjukhusen att bli bättre, och få tydliga rutiner.

-Kraven är att sjukhusen ska identifiera alla möjliga donatorer, men idag faller vissa bort, säger Bengt-Åke Henriksson, donationsansvarig läkare i Västra Götaland.

”Tröst för de anhöriga”
Varje fall är viktigt. Av de 100.000 som avlider i Sverige varje år är det bara runt 200 som kan bli aktuella som organdonatorer, därför är det extra viktigt att sjukvården vågar ställa frågan.

-Vi behöver en mer avslappnad inställning till det här. Missar man att fråga för att det blir för obekvämt så är det dumt. Samtidigt vet vi att det är till tröst för anhöriga att det blev donation, säger Daniel Brattgård, sjukhuspräst.

För Anders Barkhult var det viktigt att hans frus organ hjälpt tre andra människor till ett bättre liv.

-Det känns stort, säger han med tårar i rösten.