Med hjälp av lappar och skyltar, personligt textade, vädjar barn och vuxna om en slant till mat och annan nödtorft. De vänder sig till förbipasserande eller matgäster.

En del finner det naturligt att ge tiggarna en slant, andra är betydligt mer skeptiska.

Marianne Arkenius, till exempel, säger att hon för sin del aldrig skulle ge en krona.

-Jag skulle ta telefonen och ringa polisen istället, säger hon.

Handfallen polis

Men polisen står handfallen. Tiggeriet har blivit så omfattande att chefen för närpolisen i Linköping, Håkan Stenbäck, tror att Sverige snart behöver lagstifta mot tiggeri.

-Jag tror att inom en framtid behöver Sverige lagstifta om det här igen, säger han.

-För tillfället har vi ingen lagstiftning eftersom problemet nu är relativt nytt.

”Utstuderat”

-Om det går att ta sig fram med tiggeri, då kommer det fler människor hit och de som är här stannar mycket längre. För mig är det självklart att inte ge pengar till tiggare, säger Stenbäck.

-Det är rätt utstuderat, man försörjer sig på det och tjänar rätt mycket pengar.

Hur ska vi då agera i mötet med en människa som ber om pengar?

-Polisen lägger egentligen inga synpunkter på om folk vill ge pengar, men om man gör det blir man en del av problemet som jag ser det.

”God idé”

För Marianne Arkenius låter det som en god idé att kriminalisera tiggeriet.

-Ja, varför inte?!

Hon får visst instämmande av Madelaine Hansson som jobbar på en av stadens serveringar.

-Ja, jag tror att det kan vara ett sätt, för det har ju inte funkat med nånting förut.