Martin Marmgren har arbetat som polis sedan 2009, och blev indragen i ingripandet mot den 69-årige mannen i Husby. I ett blogginlägg som publicerades på lördagen, så skriver han att händelsen påverkade honom mycket.
”Detta är kanske den händelse som har berört mig mest illa sedan jag blev polis. Inte för att det är den enda gången en människa har avlidit tragiskt och lämnat förtvivlade anhöriga bakom sig, jag har varit med om flera tragiska dödsfall. Utan för att den vänder upp-och-ned på allt som polisen står för. Polisen skall skydda, hjälpa och ställa till rätta. I det här fallet blev det tvärtom.” skriver han i blogginlägget.
När SVT Nyheter når Martin Marmgren på lördagskvällen så är han medveten om att han kommer att få många reaktioner på sitt inlägg.
–Det finns säkert någon som tycker att det kan uppfattas som kritik mot kollegor och att det är olämpligt, och sen finns det säkert andra som tycker att det är bra att diskutera de här frågorna, säger han och fortsätter:
–Jag har varit noggrann när jag har skrivit. jag är medveten om att det jag gör kan uppfattas som kontroversiellt, så jag tar inte lätt på att publicera ett sådant här inlägg.
Vill ha mer öppenhet
Dödsskjutningen av den psykiskt sjuke 69-åringen var en av de utlösande faktorerna till de omfattande kravallerna runtom i flera stockholmsförorter, framförallt i Husby. Martin Marmgren skriver i blogginlägget att han började skriva på inlägget veckan efter skjutningen, men att han fick rådet att vänta med att publicera. När upploppen sedan bröt ut så lades blogginlägget på is, fram till nu.
–Jag har bollat det här med personer som jag har mycket stort förtroende för, bland annat mina närmaste chefer och polisförbundets ordförande. Det är ett stort misslyckande när personer dör om det hade kunnat undvikas, och jag kände att det fanns saker som jag ville reflektera kring. Jag tror att polisen har saker att lära av detta, och att vi mår bra av öppenhet.
Särbehandling av poliser
Han kritiserar också att inga inledande förhör hölls med poliserna som var på plats vid dödsskjutningen innan de fördes iväg för avlastningssamtal, så kallad debriefing.
”Det kan ha påverkat innehållet i deras berättelser”, skriver Martin Marmgren och tillägger:
”Det förvånar mig att man särbehandlar poliser på ett sätt som man inte hade behandlat något annat vittne på.”
Martin Marmgren är noggrann med att inte skuldbelägga någon speciell polis, eftersom en internutredning kommit fram till att det dödande skottet sköts i nödvärn, men han anser att polisen bör rannsaka sig själv, eftersom man inte lyckades lösa situationen utan att någon tvingades sätta livet till.
”Jag är medveten om att jag bara kan en bråkdel så mycket om taktik och farliga situationer som de kollegor som befann sig i lägenheten. Men det var frågan om en snart 70-årig man, som dessutom troligtvis hade försämrade reflexer på grund av förvirring och berusning, som befann sig i sin egen lägenhet. Han var visserligen beväpnad med en stor kniv, men polisen hade full kontroll över hur vi valde att gå in i situationen, med vilken taktik, vilka medel och vilka verktyg. Då får inte resultatet bli så katastrofalt.”
För SVT Nyheter så utvecklar Martin Marmgren sitt resonemang.
–Som polis så är man ofta med om tragedier, men det är oerhört tråkigt när det är en tragedi som inte skulle ha inträffat om inte polisen varit där. Det går på något sätt emot hela vår grundtanke, säger han.