Christer van der Kwast var åklagare och förundersökningsledare i samtliga utredningar som ledde fram till att Thomas Quick, eller Sture Bergwall som han egentligen heter, dömdes för åtta mord i sex olika rättegångar mellan 1993 och 2001. Domar som uteslutande byggde på Quick/Bergwalls egna erkännanden och uppgifter och den trovärdighet han befanns ha av domstolarna. Teknisk bevisning eller vittnesbevisning som knöt honom till brotten saknades helt. De domarna är nu undanröjda efter att Sture Bergwall 2008 tog tillbaka sina erkännanden och beviljades resning i samtliga fall.

Du är ju väldigt kritisk mot resningsprocesserna. Vad är det framförallt du kritiserar?

– Man ser inte vad han faktiskt dömdes på utan sitter och spekulerar i vad domstolarna fått veta och inte veta om hur utredningen gick till, vad han sa och inte sa vid olika förhörstillfällen. Man spekulerar utan att försöka ta reda på det. Vi var ju ganska många som var med. Jag var med, jag var där och vi har dokumentation varför jag kan säga så. Det är inte en utsaga rakt ut i luften. Här går man bara förbi den frågan. Man reser mål på något man inte vet utan bara tror istället för att resa mål på nya fakta. 

”Tio olika åklagare har fel”

Tio olika åklagare och tre hovrätter har granskat domarna och hela förundersökningsmaterialet som låg till grund för åtalen som van der Kwast väckte. Samtliga har kommit fram till att Quick aldrig skulle ha dömts för morden han erkänt om urvalet ur förundersökningen inte begränsats på det sätt man menar att det har gjorts. 

– De har fel i den enkla meningen att domstolarna hade ett mycket gediget underlag som innehåller det de säger sig sakna, nämligen noggranna redovisningar i de kritiska fallen man pratar om framförallt. 

Riksåklagaren säger till SVT att om man kunde ha hittat påtagliga bevis för Thomas Quicks skuld i något av ärendena då skulle man naturligvis ha motsatt sig resning i det ärendet men har har åklagarna kommit till en ganska samstämmig uppfattning att man funnit tvivel om riktigheten i domarna och då har man medgett resning. 

Van der Kwast säger att han i sina pläderingar i tingsrätterna framhållit att domstolarna bara ska titta på en enda sak som ska fälla Quick/Bergwall.

– Har han lyckats prestera information om detaljuppgifter som rättsläkare och kriminaltekniker kunnat bekräfta som är att betrakta som unika i den meningen att ibland har inte ens utredarna och polisen känt till dem innan eller bara känt inom en begränsad krets som han rimligen inte har kunnat komma åt. 

Kritiserar media

Allt eftersom hovrätterna beviljat resning för Sture Bergwall lämnades ärendet vidare till nya åklagare för att de skulle fatta beslut om de skulle inleda en ny process mot Sture Bergwall. Samtliga åklagare valde att inte väcka åtal eftersom de inte fann att bevisningen mot honom skulle räcka för en fällande dom.

Vad innebär det att det inte blev någon ny prövning i domstol menar du?

– Egentligen känns det ganska märkvärdigt att man kan efter att ha dömts för åtta mord klara sig ur situationen genom att ta tillbaka sitt erkännande och sedan blir saken aldrig prövad öppet i domstol. Jag säger inte att åklagarna i någon formell mening har gjort fel men det är ett egendomligt system när man kan gå loss från åtta välgrundade morddomar genom att säga att jag tar tillbaka alltihop och det aldrig blir en ordentlig prövning.

Det är inte bara rättsväsendet som får sina fiskar varma i Christer van der Kwasts bok. Han är mycket kritisk till medier, i synnerhet SVT, som han menar spelar en stor roll när det gäller resningsprocesserna. Turerna i dem kan ses som en direkt följd av den bild av Quickutredningen som journalisten Hannes Råstam lyckades göra till den allmänna sanningen om fallet Quick, skriver han och syftar på de dokumentärer om Quickutredningarna som Råstam producerade och där Sture Bergwall tog tillbaka sina erkännanden om morden. 

En masspsykos

Christer van der Kwast säger att han lämnar fallet Quick bakom sig efter att hans bok nu har kommit ut men är säker på att mediernas hantering av fallet kommer att granskas framöver.

– Hur kommer det sig att den här masspsykosen bröt ut? frågar han sig.

Menar du att masspsykosen skulle ha drabbat hela rättsväsendet?

– Du behöver inte spetsa till det så dant, jag säger att det är en möjlig förklaring och jag har svårt att hitta någon annan än att media spelade en stor roll i detta. Jag säger som en möjlig tanke att det måste ha påverkat det här förloppet för jag har så svårt att tänka mig något alternativ som förklarar hur man hanterade resningsförfarandet. Jag har svårt att förstå vad det kan bero på annars?

Du kanske hade fel?

– Jag gör mitt bästa för att förklara varför jag tycker som jag tycker. Alla kan göra fel, alla kan ha fel man kan bedöma saker på olika sätt. Men någonstans undrar man ju hur det kan komma sig att man kan ta tillbaka ett erkännande, bli frikänd för åtta mord bara för att några resningsåklagare tycker att domstolen dömt fel. Jag tycker att den här historien är värd att också få den motbilden att jag försöker efter bästa förmåga att göra klart hur utredningen gick till. Jag vet ändå bäst vilka beslut jag fattade och hur jag såg på bevisningen. Vad som ledde fram till att domstol skulle pröva det hela.