Efter olyckan öppnades snabbt olika kriscentrum i trakterna kring olyckan. Kyrkor längs med olycksvägen 288 öppnade för allmänheten.

I Östhammar, som drabbades värst, hängde flaggorna på halv stång i dag.

Oro
För många har det varit en omtumlande dag präglad av förstämning och oro. Det dröjde en bra bit in på eftermiddagen innan de omkomna var identifierade.

-Man började tänka i huvudet om det var någon anhörig eller vän. För det är många som pendlar från Öregrund och Östhammar och tätorterna i kommunen till Uppsala, säger Jenny Manfredsson i Östhammar.

-Någon känner man ju alltid, i alla fall till utseende. Så nog är stämningen tryckt alltid, säger Seved Wallentin, vaktmästare på församlingsgården.

Svårt att greppa
-Det är så stort det här, så det är svårt att greppa om de här tankarna som kommer hos folk. Visst är det fruktansvärt, men man går in i en uppgift för att kunna hjälpa, säger Maj-Britt Nilsson, diakon, och en av dem som tagit hand om sörjande ortsbor.

Hur hjälper man?

-Ja, älskade vän. Man lämnar över till vår Herre och sedan sätter man fart bara.