Det är många som känner igen sig i de fakta som rapporten redovisar. Anhöriga till äldre sjuka närstående är vana vid att behöva ägna mycket tid och kraft åt att få tillvaron att fungera något som när. Nu presenteras siffror som talar sitt tydliga språk.
I undersökningen har 1.589 slumpvis utvalda anhörigvårdare som hjälper en gammal och sjuk närstående kontaktats. 1.006 personer valde att medverka i telefonintervjuerna.
Vill ha bättre samordning
Åtta av tio svarar att bättre samordning mellan kommunens vård, sjukhusvården och myndigheter skulle vara av ganska eller mycket stor betydelse. Här ligger mycket av grundproblematiken.
Bristen på samordning innebär att anhöriga i snitt måste lägga 40 minuter per vecka på att kontakta myndigheter. Det är kontakter som måste ske på dagtid, och de som arbetar kontorstid måste alltså ta av sin arbetstid för att hålla ihop vården av sin närstående.
Ulla Brännerud, 80, är en av dem som lägger mycket tid på att vårda sin man.
– Jag vill helst bara vara hustru och Arne ska vara min bästa man. Det här förstör så mycket, berättar hon för SVT.
Ekonomi och fritid påverkas
Anhörigvården påverkar alltså jobbet, och därmed ekonomin. 14 procent uppger att de fått försämrad ekonomi och 6 procent har bytt jobb eller gått ner i arbetstid. Av de som ger hjälp flera gånger i veckan känner sig 14 procent stressade och ofokuserade på jobbet.
Bland dem som ger hjälp flera gånger i veckan uppger 16,5 procent att de har svårt att hinna umgås med sina vänner, 21,4 procent försakar sina fritidsintressen och drygt var tredje känner stress och oro.
Helhetsansvar saknas
En vårdapparat som tar ett helhetsansvar och är anpassad för de äldres behov, det är något som 76 procent skulle tillmäta ganska eller mycket stor betydelse.
Att vården saknar detta utgör ett grundläggande problem som får stora återverkningar för såväl anhörigvårdarna som deras närstående. När gamla bollas mellan landstingens sjukhusvård och den kommunala omsorgen skapar detta medicinska problem, men också mycket frustration, osäkerhet och ilska hos de anhöriga.
Troligtvis är detta den enskilt största anledningen till den påtvingade anhörigomsorgen.