På Blekinge flygflottilj finns åtta Jas-plan och piloter, redo att skickas till Libyen om regeringen får stöd i riksdagen. I så fall blir det också första gången sedan Kongokrisen 1961-63 som svenskt stridsflyg deltar i en internationell insats.

Och av de personer i flygvapnet som nu kan skickas krävs också något alldeles extra, menar försvarspsykologer som TT talat med.

Vana vid risker
-Den flygande personalen kan ses som något mer kvalificerad än markpersonal. Det här är piloter som är vana vid att agera i riskfyllda miljöer och är förhållandevis tåliga individer, säger Claes Wallenius, forskare och psykolog vid Försvarshögskolan.

Såväl han som Peter Butor vid Försvarsmakten har arbetat med och studerat soldater som varit eller är tänkta att ge sig ut i strid. Båda menar att steget att gå från teoretisk till en faktiskt väpnad konflikt är mindre problematiskt för piloterna än många skulle tro.

-Man har ju valt det här själv och många upplever att väntan kan kännas jobbigare. En del säger "att nu har jag äntligen fått pröva själv", säger Peter Butor.

Den stora och svåra frågan är hur någon ställer sig inför det som kan bli ett oundvikligt faktum, att ge moteld i avsikt att döda?

Ska få stöd
-Många skulle tro att det är förenat med moraliska grubblerier men när man upplever sig angripen har man inte några psykologiska problem att ge igen. Det kan i stället bli lite av en eufori, säger Wallenius.

-Skuldkänslor kan komma senare. Så länge man är med förbandet är det inget problem, visar tidigare erfarenheter enligt Butor.

-När man sedan kommer hem, då kommer tankarna och medvetenhet att man släckt liv och då är det Försvarsmaktens ansvar att stödja piloterna.

Genom debriefing i form av samtal och föredrag ska piloterna få stöd och all tänkbar hjälp. I dagsläget vet ingen vilken form uppdragen kan komma att bli.

TT