På en gångbro, en bit ifrån centrum, syns en ensam ung man. Han står en lång stund och tittar bort mot de brända bilvraken längst ner på gatan. Han heter Beshoui Melek, och bor på platsen som två nätter i rad varit scen för stora bränder och kravaller.
– Nu är det lugnt men i natt var det kaos. Jag har sett bränderna, stenkastningen. Allting. När jag ser bilarna tänker jag bara på hur dumt det här är. Jag vet att det finns en anledning bakom, men det är så onödigt, säger han.
Våldet – ett sätt att synas
Under förmiddagen fylls de tidigare tomma gatorna i Husby med människor. Samtal bubblar mellan husen. Unga, gamla, poliser, brandmän och journalister trängs på det lilla torget. Utanför en sönderslagen pizzeria står en ung man. Han vill vara anonym, men kallar sig för Alex.
Enligt Alex är det som hänt de senaste dagarna på hans hemort ett resultat av ilska som fått gro under lång tid – ilska och ett behov bland unga människor att bli sedda.
– Det här är det sista alternativet. Ingen lyssnar på oss annars, inte journalister eller någon annan. Ingen hade varit här idag om det här inte hade hänt. Vi vill höras, synas. Vi är helt bortglömda här.
Sätter eld på bilar för att locka polisen
Ann Malmsten bor också i Husby. Hon diskuterar de senaste dagarnas händelser tillsammans med två andra kvinnor på torget. För Ann är det tydligt varför ungdomarna tar till våld, men hon är arg för att det händer utanför hennes hem.
– När man möter en ungdom här så tänker man redan att han inte är välkommen. Jag kan förstå känslan av utanförskap. Men det är ingen anledning att bränna ned saker. Jag känner bara hopplöshet nu, jag vill inte bo kvar i Husby.
Vid tunnelbanan står en 21-årig man tillsammans med några kompisar. Han är uppvuxen i Husby, och känner många av de ungdomar som kastat sten på polisen och tänt eld på bilar. Han berättar att de kommer ifrån olika platser utanför Stockholm, men är enade i vad han kallar för ”ett krig”.
– Det är väldigt enkelt – att bränna bilar är ett sätt att locka poliserna. Det är en katt och råtta-lek. Det vet jag efter att ha pratat med många av dem. Ungdomarna är soldater i ett krig mot polisen.