– Vi är skyldiga att se vad som händer på den globala marknaden och det här har blivit en stor sak i Europa och världen, säger Eva Wiberg, prorektor vid Lunds universitet.

Det handlar om kurser som vem som helst kan hoppa på, oavsett förkunskaper, ålder eller om man bor i ett fattigt eller rikt land. Kurser som vädjar till den rena lusten att lära och som man hoppas kan bidra till ökad allmänbildning och fördjupad demokrati. Sådana nätkurser erbjuds av universitet med världsrykte som amerikanska Stanford och Harvard, och åtskilliga andra har hakat på. Nu vill även Lund få del av den status det innebär att vara med.

160 000 deltagare

– Det är risk att vi halkar efter om vi inte gör någonting, säger Ebba Ossiannilsson, doktor i e-lärande med uppdraget att utreda förutsättningarna vid Lunds universitet.

– Vi börjar med de stora frågorna som ”Vad vill vi och varför?”. Hur vi sedan ska göra det blir en senare fråga, säger hon.

Att erbjuda den här sortens gratiskurser innebär pedagogiska utmaningar. En av Stanfords kurser lockade 160 000 deltagare och Ebba Ossiannilsson har själv deltagit i en kurs med 40 000. Deltagarna kommer från olika kulturer och finns i skilda tidszoner och kursinnehållet måste göras tillgängligt för alla.

Lockar fler

Det här skapar ofrånkomligt en kostnad för universiteten, men i längden hoppas man kunna hämta hem vinster.

– Det visar sig att universitet som satsar på det här också får fler studenter till sina ordinarie kurser och även lockar studenter som annars kanske inte tagit steget att söka sig till universitet, säger Ebba Ossiannilsson.

Dessutom, menar hon, ger kurserna en chans för lärarna att göra sig ett namn internationellt och skaffa sig kontakter och nätverk.

Någon examination ingår vanligen inte i gratiskurserna, däremot får man ofta ett deltagarbevis. Blir det tal om examination via nätet pekar Eva Wiberg på ett juridiskt problem:

– Man vet ju egentligen inte vem det är som sitter på andra sidan, säger hon.