– Garantin innebär att istället för att behöva sova på offentliga utrymmen så får man en sängplats på ett härbärge, säger Michael Anefur. Visst är härbärget en bättre lösning än att sova ute, men även härbärget är någonting man helst ska lämna.
Tak över huvudet-garantin är en del av Hemlöshetsstrategin från 2007. Det är en serie rekommendationer till kommunerna. Men det finns inga stimulanspengar att hämta för de kommuner som frivilligt tillämpar Tak över huvudet-garantin.
Berättar på Folkoperan
Mellan åren 2005 och 2011 sjönk totala antalet uteliggare i Sverige med två tredjedelar till strax under 300 personer. Ulla Ekander är en av dem som nyligen lämnat hemlösheten bakom sig och fått en egen lägenhet. Denna höst har hon inlett Folkoperans föreställning Carmina Burana med att berätta om sina erfarenheter av att vara uteliggare i Stockholm.
Vräkt efter fjorton år
Ulla Ekanders liv som uteliggare startade för drygt fyra år sedan när att hon blev vräkt från den lägenhet som hon i fjorton år delat med sin dotter. När dottern flyttade ställdes Ulla på gatan eftersom Ulla inte stod på hyreskontraktet. Plötsligt befann sig Ulla Ekander, då 77 år gammal, på gatan utanför sin låsta bostad. Möblerna var ivägskickade och Ulla hade ingen aning om vad hon skulle ta sig till.
– Socialsekreteraren som var med och vräkte mig lämnade sitt visitkort och tipsade om att jag kunde försöka få plats på ett härbärge, säger Ulla Ekander.
Köpte en Volvo
Inför en entusiastisk operapublik berättar Ulla om sin egen lösning på problemet.
– Till slut tröttande jag på att inte ha någonstans att ta vägen och köpte en gammal Volvo, säger Ulla, och den bodde jag i.
Men livet i en Volvo hade sina begränsningar. Det var ganska obekvämt för en nästan 80 år gammal dam att sova i det knöliga baksätet. Ulla berättar att hon brukade parkera på lugna platser under en gatlykta.
– Det var för att kunna läsa en bok för det var lite långtråkigt att vara själv i bilen, minns Ulla.
– Dessutom får man inga vänner när man bor i en bil och man kan inte riktigt koppla av.
Ulla berättar hur hon försökte hålla värmen under tjocka täcken och klädbylten. Hon var lite rädd och av säkerhetsskäl försökte hon hålla sig vaken under täcket. Hon ville inte råka illa ut, det var en överlevnadsinstinkt. På morgnarna mådde hon tjuvdåligt eftersom hon inte hade sovit ordentligt.
Räddningen
När allt var som värst kom Ulla till Klaragården som är Stadsmissionens dagverksamhet för hemlösa kvinnor. Det blev Ullas räddning.
– När jag kom dit bara grät jag, säger Ulla. Jag grät i fjorton dagar. Vid den tiden hade jag allvarligt funderat på att avbryta mitt liv. Klaragården blev min räddning.
Många av de kvinnliga gästerna på Klaragården mår psykiskt dåligt eller har missbruksproblem. Men det gäller inte Ulla Ekander. Hennes problem var hemlösheten och fattigdomen.
Kvinnlig privatpilot
Nu är Ulla 81 år och kan se tillbaka på sitt skiftande liv. Hon växte upp i en välbärgad familj och var på 50-talet något så ovanligt som en erfaren kvinnlig privatpilot. Flygintresset ledde till arbete på SAS. Där arbetade hon med biljetter och bokningar. Slutligen tog hon steget att öppna en egen resebyrå, som hon drev under flera år.
Sedan första oktober har Ulla äntligen en dörr med sitt namn på och som hon öppnar med egen nyckel.
– Det är så underbart att ha sitt eget boende, säger Ulla. Att ha friheten att bara vara hemma. Att man inte måste ut i vinterkylan. Det här är mitt – här bor jag!
Ulla fick sin lägenhet eftersom hon köat till kommunens seniorboende.
EU-migranter
Den positiva trenden när det gäller antalet uteliggare kan komma att vändas. På senare år har vi fått en ny grupp hemlösa, de så kallade EU-migranterna som kommit till Sverige för att skapa sig ett bättre liv. Kanske har de redan vänt statistiken.
– Den gruppen ökar, säger Michael Anefur. Och vi vet faktiskt inte hur många de är och var de kommer ifrån. Därför har Socialstyrelsen fått ett uppdrag att till mitten av nästa år ta fram en mer korrekt statistik.