Julhelg med klappinköp och efterföljande mellandagsrea innebär extra mycket pengar i omlopp i handeln, vilket kan innebära en ökad risk för värdetransportrån. Inte bara Stockholmspolisen satsar extra på att förebygga rånen. Även i Västra Götaland har spaningsinsatserna intensifierats och bevakningen av värdetransporter förstärkts under jul- och nyårshelgerna.

Kärna av grovt kriminella
Rikskriminalen har kartlagt personerna som står bakom flertalet av de rån, bland annat värdetransportrån, som begås i Sverige. Det rör sig om ungefär 600 personer, varav 200 utgör en kärna av grovt kriminella. De står för de grövsta och mest spektakulära rånen.

Vanligtvis brukar hälften av dem avtjäna straff för olika typer av brott, men för närvarande är det färre som sitter i fängelse, just nu handlar det om ett trettiotal. I kretsen av de grovt kriminella finns även personer som inte fällts för rån som de, enligt polisen, har medverkat i.

Polisen har också spårat omkring 400 registrerade bolag och enskilda firmor som personerna i kartläggningen innehar eller har kopplingar till.

Få värderån klaras upp
Värdetransportrån är mycket svåra att utreda. Ofta är flera gärningsmän inblandade vilket ställer stora krav på polis och åklagare att få fram bevisning, som knyter var och en av de misstänkta till brotten.

Endast trettio procent av värderånen klaras upp och leder till fällande domar. Av de rån som klaras upp är det endast ett fåtal där samtliga inblandade döms eller åtalas.

I de uppmärksammade rånen i Hallunda och i Akalla i augusti 2005 uppskattar polis och åklagare att uppemot 30 personer deltog. I Akallarånet misstänkt ett tiotal personer för inblandning. I Hallunda-målet åtalades åtta personer. Fyra av dem friades, tre dömdes för grovt rån och en för medhjälp till grovt rån. För rånet i Akalla dömdes tre personer för medhjälp till grovt rån. De pengar som stals vid rånen, 15 miljoner kronor i Hallunda respektive 26 miljoner kronor i Akalla har aldrig återfunnits.

Att de drygt 40 miljoner kronor som utgjorde rånbyte i Akalla- och Hallundarånen fortfarande är borta är snarare regel än undantag.

800 miljoner har stulits
Under den senaste tioårsperioden har uppskattningsvis 800 miljoner kronor stulits i samband med värderån och nästan inga pengar har återfunnits.

-Det är naturligt att polis och åklagare riktar in sig på gärningsmännen i sina brottsutredningar, men framöver behöver vi öka fokuseringen på spårandet av pengar, säger vice riksåklagare Astrid Eklund.

Astrid Eklund, som lett Riksåklagarens arbete med att kartlägga rättsläget vid de grova rånen säger att det är de stora pengarna som är drivkraften.

Domstolar dömer olika
Riksåklagarens kartläggning och analys av ett hundratal domar mellan 2000 och 2005 visar att domstolarnas bedömningar skiljer sig åt på flera viktiga punkter.

I rån där flera personer är inblandade råder olika praxis vid bedömningen av gärningsmännens grad av inblandning.

Det som en tingsrätt betecknar som fullt gärningsmannaskap kan av en annan bedömas som medhjälp, trots att omständigheterna i de båda fallen i stort sett är identiska.

Även vid bevisvärderingen finns skillnader. Gärningsmännens användning av mobiltelefoner är en viktig del, men frågan om bevisvärdet av när och var en viss mobiltelefon befunnit sig i samband med ett rån, skiljer sig avsevärt från mål till mål.

Det går därför inte att dra några generella slutsatser om bevisvärdet av telefonlistor konstaterar Riksåklagare som också poängterar att den typen av bevisning ställer mycket höga krav på åklagarnas presentationsteknik.

Det råder även skillnad när det gäller domstolarnas bedömning av vilka rån som ska klassas som grova och inte.

-Det är något som det skulle finnas anledning för Högsta Domstolen att klargöra, säger Astrid Eklund, som menar att det är viktigt, inte minst med tanke på straffmätningen.

-Domstolarna verkar inte tillämpa hela straffskalan, som man exempelvis gör när det gäller narkotikabrott, och en aspekt på det kan vara att det inte alltid är lätt att bedöma om ett rån är av normalgraden eller grovt brott.

Exempel där bedömningarna skiljer sig åt