Efter att under en lång tid sagt att det inte är en vettig investering för svenska skattebetalare att satsa pengar i bilföretagen om inte andra investerare var intresserade forsar nu miljarderna från statskassan till bilföretagens tomma fickor. 28 miljarder kronor totalt i lån, garantier och stöd.

Jo, visst det blev mycket pengar till forskning också som Maud Olofsson talat om, 3 miljarder, och lånegarantier för en grön utveckling på 20 miljarder kronor. Men det blev också ett direkt lån under namnet "undsättningslån" på 5 miljarder kronor.

Livsinjektion
Det är de här pengarna som är livsinjektionen för företagen.
5 miljarder räcker för att få de svenska bilföretagen att leva vidare, men knappast att göra det som måste göras för att vända krisen - få ut nya modeller.

För även om finanskrisen och konjunkturnedgången har förvärrat bilkrisen så hade både Volvo och Saab problem med försäljningen innan den slog till.

Nödlånet blir samma medicin som bilföretagens amerikanska ägare redan gått på pumpen med där Saab är det värsta exemplet. Pengarna har bara räckt till att hålla företaget flytande men alltså inte att få ut fler nya bilar.

Nödlånet ska också ges mot "fullgoda säkerheter". Man kan verkligen undra vad dessa säkerheter är. Tar man i för lite (för små lån) ökar riskerna för de pengar man ändå satsar. Då spelar lånegarantierna för en grön utveckling och pengarna för forskning och utveckling ingen roll.

Stora risker
Skattebetalarna tar alltså stora risker i bilföretagen. Det handlar ändå om privata vinstdrivande företag. Men regeringen är alltså beredd att gå långt eftersom det handlar om många arbetstillfällen - uppåt 140.000 stycken har det talats om med underleverantörer.

Dessutom handlar det om en nationell identitet som kan vara dyrbar att inte rädda med bara drygt ett och ett halvt år kvar till valet 2010.

Peter Rawet
ekonomikommentator