Tysklands väg mot nazismen var inte oundviklig, utan konsekvensen av en rad vägval den tidens tyska politiker ställdes inför. Den tyska demokratin havererade efter att den konservative presidenten utnämnde Adolf Hitler till rikskansler i ett misslyckat försök att neutralisera nazistpartiet, samtidigt som de tyska socialdemokraterna stod handfallna inför arbetslösheten. I Sverige drev socialdemokraterna vid samma tid igenom en krispolitik som lade grunden för folkhemmet, och demokratin räddades med ett nödrop. Vad kan vi då lära av historien?
Detta är vad Björn Elmbrant beskriver i sin bok och han intervjuas av Per Malm.