År 2023 fyller den moderna turkiska staten 100 år. Och nuvarande premiärministern Recep Tayyip Erdogan har låtit förstå att han tänker spela en betydande roll i firandet.
Det är alltså nio år dit. Och Erdogan ser sitt konservativt religiösa parti AKP:s seger i kommunalvalen på söndagen som en språngbräda för framtiden.
Erdogan tycks närmast vara berusad av makt och framgång just nu. Och han börjar se allt fler yttringar av opposition som något statsfientligt. Han ser sig som offer för sammansvärjningar.
Stängde av Twitter och Youtube
De sista dagarna före söndagens kommunalval försökte han först stänga av Twitter, vilket en domstol sedan förbjöd, och därefter gav han sig på Youtube. Där publicerades till exempel ett avlyssnat samtal med bland annat utrikesministern: Man diskuterade en militär operation in i Syrien.
Redan för ett par månader sedan försvårade Erdogan rent allmänt användningen av internet.
Kommunalvalet blir i själva verket starten för Erdogans fortsatta politiska liv: Antingen låter han ändra lagarna och väljas till premiärminister en fjärde gång – eller också låter han sig väljas till president senare i år.
Han har kritiserats utomlands för maktfullkomligt uppträdande, men hans anhängare har definitivt inte svikit honom. I kommunalvalet ökade Erdogan sin röstandel från cirka 39 procent till cirka 45.
”Folk kanske kommer att fly”
Det ser ut som en lysande seger – fast oppositionen talar om valfusk.
Erdogan vädrar fortfarande fara från sina motståndare som han ser som fiender, som sprider falska rykten om honom.
– Ni ska få betala för det. Från i morgon finns det kanske folk som kommer att fly, varnade han i ett segertal vid midnatt.
Alla tecken tyder alltså på att det turkiska samhället blir splittrat i vän och fiende. Och det är Erdogan som avgör vem som är fiende.
Det icke-religiösa oppositionspartiet CHP, som kallar sig socialdemokratiskt, lyckades inte vinna någonting politiskt på de kriser som drabbat Erdogan sedan i somras.
Ökat välstånd väger tyngre
Erdogans väljare har inte brytt sig om den oro, som finns utomlands – att Turkiet tycks gå mot ett mindre demokratiskt styre. Erdogan har under sin tid vid makten lett en politik som skapat ökat välstånd. Det har värderats högre av en stor del av väljarna.
Hans egen position berördes inte direkt av valet, men han hade själv i förväg betecknat det som en folkomröstning om hans politik.
Det är det första valet efter protesterna i somras, som uppmärksammade världen på att hans styre inte var den mönsterregim som man trott.
En rad ljudupptagningar – som publicerats på Youtube – av påstådda samtal med Erdogan och hans ministrar har av hans motståndare beskrivits som bevis på att hans styre präglas av korruption och maktmissbruk.
Erdogan hävdar att de är falska. Uppgift står mot uppgift.
Erdogan i maktkamp
Alltsammans är också en maktkamp mellan Erdogan och en muslimsk ledare, Fethullah Gülen, som gått i självvald exil i USA.
Gülens omfattande religiösa nätverk i Turkiet stödde tidigare Erdogan. Men dess inflytande inom rätts- och polisapparaten blev ett hot mot premiärministern, när en stor korruptionshärva höll på att avslöjas i december i fjol.
Ministrar, som stod Erdogan nära, utpekades – liksom en av hans söner. Han måste avskeda halva regeringen.
Erdogan gick dock till mottack och avsatte hundratals funktionärer inom polis och inom rättssystemet för att stoppa en fortsatt utredning. Utrensningen försvarades med att det var en sammansvärjning mot honom och den turkiska staten av Gülen och hans nätverk.
Erdogan ser nu Gülen bakom de läckta ljudupptagningarna och hans tal i natt visar att han tänker fortsätta kampen mot Gülens inflytande i Turkiet. Nya utrensningar är att vänta. Och troligen nya protester.