Det handlar mycket om att brittisk tv inte har någon tradition av partiledardebatter av till exempel svensk modell. Också i USA möts presidentkandidaterna i flera debatter öga mot öga.
Men det var först 2010 som de tre ledarna för de konservativa, arbetarpartiet och liberaldemokraterna möttes i en debatt.
Bara en debatt
Den konservative premiärministern David Cameron har bara velat ställa upp i en enda debatt med sina partiledarkolleger. Det skedde i början av april.
Orsakerna är oklara. Motståndarna kallar honom feg. Bedömare menar att han inte genom sin närvaro velat lyfta fram uppstickaren, arbetarpartiet Labours ledare Ed Milliband.
Dessutom är inte Nigel Farage med, ledaren för det EU- och invandringskritiska partiet Ukip, som väntas bli tredje största parti procentmässigt. Det är det gamla tre etablerade partierna som håller sig för sig själva i denna debatt.
Inte öga mot öga
Hur som helst blir det alltså en frågestund idag på en och en halv timme inför underhusvalet den 7 maj. Men som sagt: Partiledarna möts inte öga mot öga utan man har tagit till en underlig programidé:
Publiken möter först en partiledare under en halvtimme, nästa halvtimme den andre och sedan till sist den tredje.
Det är ett åbäkigt system men det enda som har gått att genomföra. De stora tv-bolagen funderade ett slag ursinnigt på att sända debatter med de partiledare som ville vara med och så visa upp Camerons tomma stol i protest.
Utgångsläget är att ingen av de två stora, konservativa, Tories, eller arbetarpartiet, Labour, väntas få egen majoritet i parlamentet, vilket krävs för att bilda regering.
Förvirrat läge
Läget är också det att liberaldemokraterna väntas få så få röster att det inte hjälper om partiet går koalition med något av de två stora partierna. Man får ändå ingen majoritet i parlamentet. Läget är alltså mycket förvirrat.
Redan nu kan vi ungefär vänta oss vad de tre partiledarna kommer att säga.
Premiärminister Cameron kommer att varna för det kaos som skulle uppstå om Labour fick bilda regering. Det handlar bland annat om att Labour antas söka stöd av det skotska nationalistpartiet SNP. Det partiet vill förmå Labour till en politik mer åt vänster.
Kaosbeskyllningar
SNP vill ju också att Skottland bryter sig ur Storbritannien och förklarar sig självständigt. Också det ingår i Camerons kaosbeskyllningar. Dessutom anses han kompetentare i ekonomiska saker än Miliband och Cameron kommer att beskylla Labour för en ekonomisk politik som leder fel.
Labourledaren Ed Miliband kommer att varna väljarna för att de konservativa kommer att ytterligare skärpa de nedskärningar av välfärden som gjorts under den senaste femåriga mandatperioden.
Han kommer också att säga att Cameron äventyrar landets framtid genom att lova utlysa en folkomröstning om landets medlemskap inom EU. Han kommer att tala om att Labour fördelar bördorna rättvisare när det gäller de nedskärningar som även Labour måste genomföra. Men menar att de rika ska bära större bördor.
Alternativ till de två stora
Liberaldemokraternas Nick Clegg har varit i koalition med David Cameron och har därmed stött hans åtstramningspolitik som vållat motvilja. Hans röstsiffror väntas i år bara bli tredjedelen av resultatet i valet 2010.
Man trodde på honom som en modererande kraft i koalitionen men så ser väljarna tydligen inte honom nu längre.
Nu kommer Clegg att måla ut sig som det klara alternativet mellan de konservativa och Labour. Han vill skära ned mindre än de konservativa och låna mindre än Labour. Vi kan också vänta oss att han säger något i stil med att liberaldemokraternas politik har mer hjärta än de konservativas och mer hjärna än Labours.
Han kommer också att förklara att för hans parti är det möjligt att gå koalition med antingen Cameron eller Miliband. Sedan är det en annan sak att inget av de båda stora partierna väntas komma i närheten av en egen majoritet så Cleggs mandat tros inte räcka för att ge någon av de två en säker majoritet.