Däremot har de, enligt Gallup-institutet, flera gånger påverkat en redan pågående trend till någon kandidats förmån eller nackdel. Undersökningen gjordes 2008.

Enligt en senare Gallup-analys av tv-debatterna hösten 2008 påverkades inte väljarna av de tre debatter som Barack Obama och John McCain höll. Obama ledde redan över McCain i opinionsmätningarna och den trenden förstärktes.

Förödande resultat
Ändå är det många minnesvärda yttranden och gester som etsat sig fast. De tillhör tv-historien även om deras verkan kanske är en myt. (Debatten för 2012 kan ses här live på SVT:s webb från kl 03 torsdag den 4 oktober.)

TV visade sitt enorma genomslag i presidentvalet år 1960. Redan 1948 sände TV från demokraternas och republikanernas partikonvent. Men första debatten sändes först tolv år senare mellan demokraten John F. Kennedy och och republikanen Richard M. Nixon. Med ett förödande resultat.

Svettning
Nixon hade skadat sitt knä och hade opererats. Han hade magrat, han kom till TV-studion i en illasittande skjorta. Han hade rakat sig på morgonen men nu syntes lätt skäggstubb. Men han vägrade att sminka sig.

Han och hans rådgivare tänkte aldrig på att sminket var ett sätt att kompensera för den svettning som uppstår när man sitter i TV-studions starka strålkastarljus. Resultatet blev att Nixon såg sliten och ovårdad ut.

Vem vann?
Mot sig hade han en ungdomlig, solbränd och sminkad Kennedy. 70 miljoner såg debatten och i TV var den till Kennedys förmån.

Men om Kennedy vann TV-duellen, så var det märkliga att radiolyssnarna ansåg att Nixon hade vunnit debatten. Men det var TV som präglade bilden av Nixon. (Här finns hela debatten från 1960.)

Sänkte Ford
Det dröjde 16 (!) år innan en ny TV-debatt sändes. Det visar kanske hur spåren efter tv-debatten mellan Kennedy och Nixon förskräckte politikerna.

1976 var republikanen Gerald Ford president. Han hade tillträtt 1974 när Nixon (som blev president 1968) hade tvingats avgå efter Watergateskandalen: Nixon låtit göra inbrott hos demokraterna i samband med 1972 års presidentvalskampanj.

Fords motståndare var Jimmy Carter. Han var en outsider hos demokraterna, partiet ville egentligen inte ha honom, men han vann primärvalen.

Inte styrt av Sovjet
Det som sänkte Ford i debatten var hans påstående att Östeuropa inte var dominerat av Sovjetunionen. Inte anser sig väl polackerna styrda av Sovjet, var ett av Fords underliga uttalanden.

Ford försökte förklara sitt fenomenala misstag senare, men det gjorde bara saken värre.

1980 ställde republikanen Ronald Reagan upp mot Jimmy Carter. Det var en tid med ekonomiska problem. Den replik som gick hem var Reagans fråga riktad till tittarna var "Har ni det bättre nu än för fyra år sedan?".

Det som också etsade sig fast var Reagans skämtsamma svar"There you go again" till Carter när denne förebrådde Reagan för att ha motsatt sig en sjukvårdsreform. Det svaret ansågs då vara höjden av lustighet.

Använde humor
Det bidrog till att sänka Carter (plus Carters misslyckande att befria alla dem som att inspärrade i den ockuperade amerikanska ambassaden i Irans huvudstad Teheran).

Reagan slog till igen 1984, då mot den norskättade demokraten Walter Mondale (Carters vicepresident). Reagan tillfrågades om hans höga ålder var ett problem.

Och Reagan använde sin humor och fick skrattarna på sin sida när han sade att han förlät Mondale hans ungdom och oerfarenhet.

Dödsstraff knäckfråga
När Reagans vicepresident George H. W. Bush 1988 (den senare presidenten George W. Bushs far) ställde upp mot demokraten Michael Dukakis, föll Dukakis igenom på en fråga om dödsstraffet.

Debattledaren frågade om Dukakis skulle acceptera dödsstraff om hans fru Kitty våldtogs och mördades. 

Dukakis svarade nej och gav ett abstrakt svar utan känslor. Det utlöste negativa reaktioner. Men också den plumpa frågan utlöste protester.

Titta på klockan
George H. W. Bush gjorde bort sig 1992 i debatten mot segraren Bill Clinton genom att titta på sitt armbandsur under debatten. Ett tecken på ointresse och nonchalans.

När George W. Bush ställde upp mot demokraten Al Gore år 2000 handlade en av de stora frågorna om USA:s utrikespolitik.

Gore menade att man skulle använda USA:s militära makt för att slå till mot odemokratiska regimer, som man gjort året före mot Jugoslavien i Kosovo-konflikten. Allt för att försvara "västliga värden".

Uttråkade stönanden
Bush svarade med att USA inte skulle ägna sig åt utrikespolitik där man försökte ingripa mot främmande makter och "bygga nationer". Det var precis tvärt emot vad han senare gjorde i Irak.

Det som uppmärksammandes mest var Al Gores uttråkade stönanden när Bush talade. Det verkade till hans nackdel. I slutet av detta clip finns ett annat exempel på Gores uppträdande då han hotfullt närmade sig Bush.

I debatterna 2004 mellan George W. Bush och demokraten John Kerry ansåg bedömare att Kerry hade segrat över Bush. Men trots Kerrys "seger" hos experterna, var det Bush som vann valet.