I går kväll samlades människor i flera länder för att hedra och minnas offren för folkmordet på bland andra Armenier för 100 år sedan. Foto: TT

Folkmordsoffer hedras efter 100 år

Uppdaterad
Publicerad

På dagen 100 år efter starten på folkmordet på kristna i Osmanska riket är hållningen lika oförsonlig som alltid mellan Turkiet och Armenien. I dag hålls konkurrerande minnesceremonier i de båda länderna.

– Jag vill vara med när det här får ett slut, när turkarna till slut erkänner vad de gjorde. Det har gått 100 år och de säger fortfarande att det inte är sant, säger 100-åriga Shamiram Sevak till nyhetsbyrån AFP.

Sevaks pappa togs ifrån henne när hon bara var några månader gammal. Han var intellektuell och därför bland de första armenier som mördades.

Sevak ska delta i en ceremoni i dag i Nice i Frankrike, som har en stor armenisk minoritet.

”En skam för USA”

En skam för Amerika. Det är 101-åriga Yevnige Salibians omdöme om president Barack Obama och USA:s armé av diplomater. Orsaken är att de, liksom Sverige, vägrat att kalla folkmordet i Armenien för ett folkmord.

– Varför? Av politiska skäl! De har baser i Turkiet, armébaser, och för sin politiska vinning vill de inte erkänna folkmordet. Och det är en skam för Amerika, säger Yevnige Salibian, bosatt i Kalifornien och en av dem som överlevde massakrerna.

”Jag skrek: Jag vill ha mina dockor”

Under sin första valkampanj 2008 drev Obama frågan om att USA ska erkänna folkmordet. Men i veckan vägrade Vita huset att använda uttrycket, för att undvika ett diplomatiskt gräl med sin allierade Turkiet inför 100-årsminnet av folkmordet.

Yevnige  Salibian berättar hur den turkiska polisen knackade på familjens dörr, och drev iväg dem.

– Jag skrek: jag vill ha mina dockor, jag vill ha mina dockor. Vi åkte i en vagn som drogs av två hästar.

Konkurrerande ceremonier

Hundratusentals människor väntas till folkmordsmonumentet i Armeniens huvudstad Jerevan, bland dem stats- och regeringschefer som Frankrikes och Rysslands presidenter François Hollande och Vladimir Putin.

Men Turkiet, Osmanska rikets efterföljare, som alltid protesterar så fort något land kallar massmorden på 1,5 miljon armenier, assyrier, greker och andra kristna för 100 år sedan för folkmord, har kallat till en konkurrerande ceremoni.

Hedrar annan händelse

Prins Charles av Storbritannien, Australiens och Nya Zeelands premiärministrar hör till dem som i dag i stället hedrar 100-årsminnet av slaget vid Gallipoli. Även Armeniens president var inbjuden dit, rapporterar The Independent.

Att han tackade nej kan knappast ha förvånat arrangörerna. Slaget vid Gallipoli under första världskriget började den 25 april 2015, men turkarna valde i år att hedra hundraårsminnet på den armeniska minnesdagen för folkmordet, den 24 april.

Svensk ambivalens

Internationellt är frågan ännu känslig trots att de flesta forskare är eniga om att det verkligen var ett folkmord på de kristna grupperna. Det visar inte minst den svenska regeringens ovilja att erkänna folkmordet trots att de rödgröna stod bakom ett erkännande i opposition.

Inför 100-årsdagen har Österrike, Tyskland och Vatikanen fått utstå Turkiets missnöje över sina erkännanden. Turkiet medger att hundratusentals dödades, men inte att det var folkmord.

Minns de döda

103-åriga Silvard Atajian kommer ihåg hur franska soldater räddade hennes syster och föräldrar från dödandet i Osmanska riket. Inför minnesdagen gick hennes tankar till alla släktingar som dödades, rapporterar nyhetsbyrån Reuters.

– Jag vill inte längre prata om mina svåra minnen, säger Atajian med tårfyllda ögon.

Hon gläds hellre över sina fyra barn, sju barnbarn och tolv barnbarnsbarn än ger sig in i en 100 år gammal debatt.

Även i Sverige hedrar armenier och andra kristna offren i dag.

Fakta: Folkmordet

2010 beslutade riksdagen att erkänna det armeniska folkmordet.

Ett 20-tal länder har officiellt benämnt händelserna som ett folkmord.

Senast i raden är den tyska regeringen och påven.

Folkmordet benämns ofta som Folkmordet 1915, Armeniska folkmordet eller, av framför allt assyrier och syrianer, som Seyfo.

Majoriteten av dem som mördades, omkring en miljon, var armenier, men bland offren fanns även rikets andra kristna minoriteter: assyrier, syrianer, kaldéer och greker.

De flesta forskare i ämnet tror att mellan 800 000 och 1,5 miljoner människor dödades.

De flesta dog under åren 1915-1916, men förföljelserna och morden fortsatte till 1923.

Offren utgjorde mer än hälften av den armeniska befolkningen i området, de flesta av dem som överlevde flydde landet. Osmanska riket tömdes i stort sett på sin kristna befolkning.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.