I staden Osj i Kirgizistan besöker vi Ak Zhurok, ett kriscenter för kvinnor som kidnappats av sina män. Centret drivs av Darijka Asylbekova visar oss runt. Hon blev själv bortrövad av sin man, men sen han dog har hon ägnat sitt liv åt att bekämpa brudroven och hjälpa offren.

Men det är svårt, för i åttio procent av fallen väljer flickan att inte polisanmäla utan stanna och gifta sig med sin kidnappare. Hennes chanser att gifta sig med någon annan är minimala. Hon anses förlorad, eftersom hon kan ha våldtagits i samband med kidnappningen. 

– Det är en skamfläck för flickan, förklarar Darijka Asylbekova. En väldig skam.  

Hon måste vara oskuld?

– Ja, oskuld.  Det är viktigt hos oss. Alla vill att tjejen ska var oskuld. 

Förbjudet enligt lag

Och så berättar hon att trots att hon själv gör allt för att stoppa brudroven, så har hon inte lyckats stoppa seden ens i sin egen familj.

– Jag har tre söner. De rövade också bort sina fruar. Jag sa till dem: Mina barn, röva inte bort dem. Jag jobbar ju med det här. Nej, mamma, sa de. Vi litar inte tjejerna när de säger att de är oskuld.  

Brudrov är förbjudet enligt kirgizistansk lag. När straffet för några år sedan skärptes till sju års fängelse minskade kidnappningarna. Men fortfarande rövas 15 000 flickor bort årligen, enligt kirgiziska människorättsorganisationer.  

Darijka presenterar oss för en av kvinnorna som bor på centret just nu. Jildiz rövades bort av sin man innan hon ens fyllt sjutton. Hon har fyra barn idag, och har nu lämnat sin man. Hennes ögon är otroligt sorgsna. 

– Jag gick sista året i skolan. Vi kände varandra men jag hade ingen tanke på att gifta mig med honom i så ung ålder. En kväll såg jag runt tio killar som gömde sig i mörkret utanför huset. De satte mig på en häst och red iväg med mig, berättar Jildiz. 

Djupt rotat i samhället

Jildiz hade tänkt studera vidare på universitet, men maken förbjöd henne att läsa vidare. Hon skulle vara hemma och ta hand om hushållet. 

– På dagarna gick det an, men på nätterna hade jag mardrömmar. Jag låg och tänkte på den här händelsen och mådde dåligt. Sättet som jag blev bortrövad på... Efter ett tag glömmer man, men jag bar fortfarande på minnena. Såren sitter djupt. 

Men trots att sedan med brudrov fortfarande är djupt rotad i det Kirgiziska samhället så väljer allt fler unga kärleken på mer modernt vis. Vi träffar Uulkan Kysy Zundu och Askat Satylganov som dejtat i ett år och snart skall gifta sig. 

– Jag hade aldrig en tanke på att röva bort henne, säger Askat. Jag anser att det är respektlöst mot kvinnan. Jag har en äldre syster. Jag älskar henne och min mamma och jag vill behandla alla kvinnor med respekt. Brudrov är sedvänja hos oss som funnits länge och som fortsätter än idag, men jag ville först bli förälskad, dejta, lära känna varandra och först därefter ordna bröllop.  

Uulkan är av samma åsikt. 

– Hur ska ett par, där killen bara sett tjejen en gång och sedan rövat bort henne, kunna leva ihop som gifta? Jag och Askat har träffats i ett år men jag anser ändå att vi inte känner varandra helt. Jag anser att brudrov är ett brott. Om någon rövade bort mig skulle jag vända mig till polisen. 

Rövades bort som unga

Vi får vara med när Askats och Uulkans mödrar på traditionellt kirgiziskt vis gör upp om barnens förlovning och då avslöjar båda mammorna att även de rövats bort av Askats och Uulkans pappor. 

– Han som blev min man var kompis med en kusin till mig, berättar Uulkans mamma Anara Polotbekova. Vi introducerades för varandra men jag gillade honom inte och ville inte träffa honom mer. Då rövade han bort mig. Mina föräldrar kom till mig och sa: Skäm inte ut oss. Om du vill att vi ska fortsätta vara dina föräldrar så stannar du här. Jag kunde inte göra annat. 

Askats mamma blev också bortrövad och även i hennes fall valde familjen hedern före dottern. 

– Mina föräldrar kom först och hämtade mig men sen körde de tillbaka mig igen, berättar Askats mamma Myskal Kadenova. Sen fick jag fyra barn. Askat är den yngste. Jag har sagt till honom: Röva inte bort din fru utan gift dig av kärlek så gör vi allt som våra seder bjuder. 

Förlovningsceremonin hemma hos Askats föräldrar slutar med att Askats mamma sätter på Uulkan en vit sjal och örhängen. Uulkan bugar sig inför sin svärmor. Örhängena är viktiga. Genom att bära dem visar Uulkan att hon är bortlovad. Det ska hindra andra män ifrån att röva bort henne.