Det är mer folk än vanligt i området och otaliga journalister och turister från hela världen trängs tillsammans med byggarbetare och poliser under en sol som är allt annat än blyg.

I dag verkar alla vilja ha en bit av 9/11-kakan. Försäljare kränger tidningar och andra minnesprylar – kanske mer för att tjäna pengar än hedra de som dog – och bokstavstroende kristna delar ut broschyrer med fromma bibelbudskap. Turisterna poserar på bilder. De flesta ler, andra är allvarliga.

Eva Engman kallar det absurt.

Samtidigt som guidandet är hennes levebröd är hon uppenbarligen skeptisk till detsamma.

-Just i dag är det galet. Det är svårt att göra det på ett värdigt sätt, det blir som ett jippo, säger hon.

Hon kom till New York som 18-åring för att jobba som musikalartist. De flesta av hennes kollegor blev servitörer, men själv halkade hon in på guidandet och har varit licensierad guide i 20 år. Hon bor i Harlem på norra Manhattan.

Eva gillar egentligen inte att kalla platsen vi går runt på för ground zero.

-Det är ett krigsord och vi borde kalla området för World Trade Center igen. Vi ska inte glömma, men samtidigt måste vi gå vidare, säger hon.

Flera av platserna där Eva vanligtvis brukar stanna till på under sina turer är i dag avstängda. Det är förhöjd terrorsäkerhet i New York inför söndagens ceremoni och det talas om ett nytt specifikt, men inte bekräftat, terrorhot i form av en bil- eller lastbilsbomb.

Att säga att man ser poliser överallt är ingen överdrift.

Själva området är i mångt och mycket fortfarande en byggarbetsplats och det är svårt att tänka sig att det bara är två dagar kvar till ceremonin som ska markera att det var tio år sedan terrorattackerna mot USA.

Freedom Tower blev One World Trade Center

Det mest iögonfallande av de nya byggnaderna kommer att vara den nya skyskrapan, One World Trade Center, som tidigare kallats för Freedom Tower. När den står klar 2012 kommer den att resa sig 541 meter över marken och därmed, precis som sin föregångare, bli den högsta byggnaden i New York (det högsta tvillingtornet var 417 meter).

Tvillingtornen som rasade 2001 började byggas 1966 och invigdes 1973. Den Japanske arkitekten Minoru Yamasaki var mannen bakom designen som tidigt fick utstå en hel del kritik.

Området bestod av sju byggnader och byggdes under en tid då New Yorks framtid var högst osäker. Men när tornen stod klara blev de en injektion som vände nedre Manhattans nedgång och gav staden självförtroendet åter.

Mellan åren 1971-73 var tornen dessutom världens högsta byggnader. En titel som sedan togs över av Sears Tower i Chicago.

Och World Trade Center blev snabbt en symbol inte bara för USA och New York utan för hela den västerländska kapitalismen och var således ett tacksamt mål för de islamistiska terrorister som på bästa sändningstid lyckades rasera de båda jättarna.

När platsen nu tio år efter attackerna snart står klar kommer den bestå av ett museum och en tunnelbane- och pendeltågstation – plus One World Trade Center och fyra andra skyskrapor.

Och där de två raserade tornen stod finns själva 9/11-monumentet, två rektangulära bassänger vars väggar täcks av vattenfall och namnen på dem som dog i terrorattentaten i USA.

Enligt tidtabellen ska de sista byggjobbarna lämna området någon gång under 2012 eller 2013.

-Det var väldigt stökigt här ända fram till förra året, säger Eva.

Politiker, anhöriga affärsfolk och myndigheter kom då äntligen till någon form av överenskommelse och när man väl bestämde sig att köra igång gick det snabbt.

-Men alla turer och debatter har varit frustrerande. Det har varit svårt att stå här och förklara för folk varför inget hände. Alla skulle komma med åsikter och det drog ut på tiden något enormt.

-Jag tror det blir bra ändå. I och med att 1000 människor fortfarande inte hittats måste man få fram en balans på platsen. Det ska inte bli en begravningsplats, men vattnet och träden gör det förhoppningsvis stillsamt – en oas där man kan få gråta om man vill och glömma om man vill.

En annan debatt som Eva minns och som fortfarande inte är avslutad är den om byggnaden som i media kallats ”ground zero mosque”, ett tretton våningar högt hus som främst ska fungera som ett informationscenter om islam och som bland annat ska bjuda in till dialog och bygga broar.

Hon tycker det är synd att det blev en politisk strid om det hela och att många människor tog strid mot något som skulle vara bra för New York.

”Jag bara vrålade”

Den elfte september 2001 såg Eva attackerna på sin tv hemma i lägenheten i Harlem. Samma dag skulle hon möta svenska turister vid flygplatsen för att ta med dem på guidade turer, men planen fick vända hem till Sverige igen.

-Familjen hemma i Sverige fick tag på mig precis när tornen föll. Jag kommer inte ihåg det, men de säger att jag bara vrålade i telefon.

När hon kom ut på gatan senare var det som alla rörde sig som i slow motion. Ett återhållsamt lugn präglade delar av staden.

-Men kulturlivet var snabbt tillbaka till hur det hade varit innan. Alla kände väl och insåg att kulturen var nödvändig för att lyfta människor ur sorgen.

Det tog ungefär två månader innan Eva åter tog sig ner till platsen för attackerna.

-Jag ville verkligen inte komma ner hit då. Jag visste ju vad som hänt. Det var fortfarande kaos och stanken gick ända upp till Rockerfeller Center. Det var en stank som stack i ögonen och som det är svårt att inte minnas än i dag.

Ungefär samtidigt uppstod det som Eva kallar för ”otäck kommersialism” när människor började sälja minnesgrejer, tröjor och annat med 9/11-motiv vid ground zero.

-Det kändes inte bra och efter nått år så bannlystes faktiskt försäljarna här.

På söndag, tio år efter attackerna, ser hon minnesceremonin på tv och lyssnar när man läser upp namnen på de omkomna. Det har hon gjort varje år.

-Och jag drömmer fortfarande om när jag gick runt på området innan attackerna. Jag vet inte varför, men det gör jag.