En bild har för alltid kommit att symbolisera studentprotesterna mot den kinesiska diktaturen under våren och försommaren 1989:
Den ensamme mannen som med blott sin kropp och sitt mod för några ögonblick hejdar en stridsvagnskolonn på Himmelska fridens torg i Peking.
Men när tevebilderna tas var massakern på studenterna redan över. Mannen trotsar alltså arméns pansar med vetskap om de många dödsoffer som krävdes föregående dygn.
April 1989
Redan i mitten av april samlas tusentals studenter på Himmelska fridens torg för att fredligt demonstrera för politiska reformer. Under kommande veckor sprider sig manifestationerna till städer och universitet över hela Kina.
Regeringen vägrar all form av dialog med demonstranterna. Istället publicerar Kinas största dagstidning Folkets Dagblad, ett språkrör för regeringen, artiklar som anklagar studenterna för att vara fiender till kommunistpartiet och revolutionen.
Maj 1989
I mitten av maj inleder hundratals studenter en hungerstrejk på Himmelska fridens torg, de landsomfattande protesternas centrum. Det folkliga stödet för studenterna ökar.
Regeringen svarar en vecka senare med att införa undantagstillstånd, och snart marscherar regeringstrupper mot protesternas hjärta i centrala Peking. De har order om att inte öppna eld. Studenter och andra civila bygger barrikader på gatorna för att hindra soldaterna från att ta sig fram.
Armén drar sig oväntat tillbaka, och syns knappt till alls under slutet av maj. Demonstrationerna på Himmelska fridens torg fortsätter, och antar formen av firande.
Samtidigt pågår i regeringskansliet febrila förberedelser för att krossa det som Kinas ledare ser som samhällsomstörtande huliganism.
2 juni 1989
Kommunistpartiets högsta ledare beslutar officiellt att slå ner demonstrationerna, eller ”det kontra-revolutionära upploppet”, med våld.
3 juni 1989
Tusentals soldater börjar efter skymningen att marschera mot centrala Peking. Snabbt förbyts feststämningen bland demonstranterna i rädsla. Barrikader sätts upp i hast på gatorna som leder till Himmelska fridens torg, där hundratals studenter nu är inne på sitt tjugoandra dygn av hungerstrejk. Den här gången låter sig inte armén hejdas.
Samtidigt som bepansrade arméfordon forcerar barrikaderna vid 22-tiden på kvällen ekar de första skottsalvorna kring torget. Gälla skrik blandas med ljuden från arméfordonens dieselmotorer och knallarna från soldaternas automatvapen. Demonstranter försöker i panik fly bort från mynningsflammorna, men många faller döda och skadade till marken. Massakern pågår i flera timmar.
4 juni 1989
När solen går upp över Himmelska fridens torg är det helt rensat på demonstranter, och behärskas av militären. Pekingborna befinner sig i chocktillstånd.
Under förmiddagen samlas tusentals arga och nyfikna vid infarterna till torget. Ännu en gång öppnar soldater eld, och återigen faller obeväpnade civila till marken. Sporadisk skottlossning fortsätter hela dagen.
Den värsta massakern någonsin i det röda Kina är över. Hur många som dödades är oklart ännu i dag. En del påstår att det var några hundra. Andra säger några tusen.
5 juni 1989
Armén har ytterligare befäst kontrollen över Pekings gator. Kring Himmelska fridens torg har man slagit en järnring. Formationer med pansarfordon står uppställda. Hela kompanier med soldater är utposterade. Få civila syns till. Ordningen är återställd, proklamerar regeringen, och hyllar arméns insats.
Det är nu som en medborgare beslutar sig för en sista trotshandling. I vit skjorta, mörka byxor och med ett par kassar i händerna ställer han sig i vägen för en stridsvagnskolonn och tvingar den att stanna.
Kanonrören är riktade mot honom, men också en tevekamera som förevigar ögonblicket som kommit att bli själva sinnebilden för händelserna i Kina 1989. Mannen klättrar upp på stridsvagnen närmast honom, och försöker få kontakt med besättningen.
Efter en stund öppnas luckan, och under några sekunder talar mannen och en soldat med varandra. Vad de sa vet vi inte. Inte heller vem mannen som trotsade pansarkolonnen var. Eller vilket som blev hans öde.