Vid 18-tiden hade redan en hel del blommor och ljus samlats i korsningen Rue d’Arlon och Rue de la Loi i centrala Bryssel. 

När SVT Nyheter kommer dit är polispådraget lite extra stort – det är inte speciellt mycket media eller privatpersoner här. Det ska senare visa sig varför. 

Hälsningar på gatan

En äldre dam tar tillfälle i akt att läsa upp en bön på arabiska framför det växande blomsterhavet. En ung kvinna sätter sig på huk bredvid, tar upp en krita ur fickan och börjar skriva på marken.

– Det står ”Vi älskar er. Var starka. Be för Belgien. Fred”, säger skådespelarstudenten Brigitta Skarpalezos, vars fingrar just färgats rosa efter att ha skrivit hälsningen på trottoaren.

Hon var i skolan när det hände. Känner egentligen ingen som var direkt inblandad. Men för Brigitta har det här ändå varit ett av de svåraste och mest skrämmande dygnen i hennes liv. 

– Jag kom hit för att visa att jag bryr mig. De här sjuka jävlarna ska inte få förstöra våra liv genom att spränga sig själva i luften, säger hon och tittar ned mot tunnelbanestationen Maelbeek. 

Fortfarande omfattande avspärrning

En lång del av Rue de la Loi är fortfarande avspärrad, runtomkring stationen. Men nu har Brigitta tagit tillfälle i akt att närma sig platsen. 

Hon kommer, likt många andra Brysselbor som SVT Nyheter möter dagen efter terrordåden, in på vikten av att gå vidare. 

Att Brigitta nu sakta men säkert kan komma närmare den del av Bryssels hjärta, som sedan i tisdags morse är en avspärrad attentatsplats, betraktar hon som ett rejält framsteg.

– Det viktigaste är att vi kan vara tillsammans. Om vi inte kan vara det så vinner de, terroristerna. Nu har vi i alla fall vunnit en liten seger, säger hon och pekar på de blommor, ljus och hälsningar som ligger i korsningen.

Kungen kommer

De cirka 15 polismän som står utposterade i korsningen gör inte mycket väsen av sig. Men så plötsligt sprider de ut sig och stoppar de bilar som vill passera rödljuset på Rue d’Arlon och köra ut på den breda paradgatan Rue de la Loi.

Ingen får stå ute i gatan. Cyklister och mopedister hänvisas upp på trottoarerna. Två minuter senare fylls hela gatan av blåljus. 

Nerifrån attentatsplatsen rullar en karavan av motorcyklar och svarta bilar med tonade rutor upp mot avspärrningen.

Efter att ekipaget passerat ser jag för första gången sedan attentaten en polis som kostar på sig ett leende.

– Det var den belgiske kungen, Philippe, säger han.

En ny grupp på fyra personer anländer, ser ut att vara en familj. De förklarar för två amerikanska tv-team att de helst inte vill bli störda. Tänder var sitt ljus och betraktar samlingen av blommor.

”Jag har gråtit så mycket”

Skådespelarstudenten Brigitta Skarpalezos står bredvid och ska snart hasta vidare, hon och en kompis ska ut och ta ett glas någonstans i kväll. 

Det är inte helt enkelt att redan nu börja gå vidare efter allt som hänt, konstaterar hon och försöker sätta någon slags punkt:

– Jag har gråtit så mycket, för det här är... stort. Det har varit en stor händelse.

Sedan 20.30-tiden på onsdagskvällen rullar trafiken återigen fritt på rue de la loi. Nyfikna kan nu stanna till och beskåda de blomsterkransar som bland annat Frankrikes premiärminister Manuel Valls och den belgiska kungafamiljen lämnat utanför tunnelbaneuppgången tidigare i dag. Bryssel har tagit ännu ett steg tillbaka mot vardagen