Ali och Milad är inte ensamma, över hälften av alla ensamkommande flyktingbarn som sökte asyl i Europa förra året var från Afghanistan, bara i Sverige sökte över 23.000 afghanska barn asyl förra året. Men Ali och Milad lär inte komma så långt, för Europa har stängt sina gränser och gjort en överenskommelse med Turkiet.
Nu ska i princip alla flyktingar som finns i Grekland börja skickas tillbaka till Turkiet och afghanerna kommer att deporteras tillbaka till Afghanistan.
Hopp om bättre liv
Vi träffar Ali och Milad i utkanten av det enorma lägret i Idomeni. I ett litet grönt tält sitter de med var sin kopp te. Det ska visa sig att det är allt de har fått i magen den dagen. För deras pengar är slut och gränserna har stängt. Hoppet om ett bättre liv, undan krig och självmordsbombare, tar slut just här.
Lägret var egentligen tänkt för att knappt 1200 människor skulle stanna i några timmar i väntan på övergången in i Makedonien, men just nu trängs över 11.000 människor i små tält och hällande regn.
– Ja, vad ska jag säga, det finns ingenting här. Men det är åtminstone säkert, även om det inte finns någonting annat. Det svåra är att det regnar och att vi bor i tält, säger Ali.
Han och Milad tittar på varandra. Europa har stängt gränserna för de här två barnen som desperat söker ett annat liv.
Det saknas allt, mat, rent vatten, toaletter, filtar, plast till skydd mot regnet, sterila nappflaskor till barnen, blöjor. Allt det som utgör en vardag i vanliga fall, saknas här. FN:s flyktingorgan, UNHCR, talar om en ”självförvållad humanitär kris”.
”Händer varje dag hemma hos oss”
Vi har tagit med killarna till en lokal restaurang, så att de ska få mat i magen, i alla fall den här dagen. På tv:n på väggen rullar nyheten om bomberna i Bryssel och jag och fotografen tittar intresserade. Men Ali och Milad ser nästan uttråkade ut. Jag försöker, lite lätt upphetsad, berätta om vad som har hänt. Ali säger att det där, det händer varje dag hemma hos oss. Det finns inget mer att säga efter det.
– Min dröm var att jag skulle utbilda mig och bygga upp ett liv för mig själv och skapa en framtid. Att jag skulle bli något för samhället, säger Ali.
Men den drömmen tar obevekligt slut, i Idomeni i Grekland.