På alla möten viftar man också med den turkiska fanan. Det är turkiska liberaler, socialister, grupper från gay-rörelsen, kvinnogrupper och religiösa minoritetsgrupper som har funnit ett nytt parti.

Partiet har två partiledare – en kvinna och en man. Kvinnan heter Figen Yüksekdağ och mannen Selhattin Demirtaş. Partiet har förkortningen HDP som uttyds Folkens demokratiska parti.

Slog sig samman 2012

Det bildades så sent som 2012. Det var en rad kurdiska partier som slog sig samman. De turkiska vallagarna har inte tillåtit kurdiska partier. Däremot kunde enskilda kurder ställa upp i en valkrets som oberoende och på det sättet komma in i parlamentet.

I senaste valet 2011 valdes 35 oberoende in till parlamentet. Nu har dessa oberoende parlamentsledamöter gått in i det nya partiet.

HDP är inte som andra turkiska partier. Hälften av kandidaterna är män, hälften är kvinnor. Det är ett unikum i den mansdominerade turkiska politiken.

Dessutom finns det en kandidat som är gay, det finns representanter för andra minoriteter i landet också.

Kontakter med PKK

HDP har vunnit många anhängare bland dem som demonstrerade sommaren 2013 mot Erdogan och ett byggprojekt i Taksim Gezi-parken i Istanbul. Protesterna och de styrandes våld mot demonstranterna förändrade stämningen i landet.

Partiet har misstänkliggjorts för samarbete med det kurdiska arbetarpartiet PKK. Visserligen förnekar HDP inte att man har kontakter, men det tycks inte bekymra en del av de turkiska väljarna, som man åtminstone enligt opinionsmätningarna har lyckats vinna.

Turkiet har en författning från 1982, tillkommen under en militärdiktatur som bekämpade alla försök till kurdisk opposition. Därför skapades en tioprocentsspärr som mest var avsedd att hindra ett kurdiskt parti att komma in i parlamentet. Det lär vara världens högsta spärr. Ett tidigare kurdiskt parti har de senaste valen kommit upp i cirka 6 procent.

Kan få över tio procent

Men nu har någonting hänt. Opinionsmätningarna visar på att det nya partiet kan komma över tioprocentspärren. Vissa mätningar ligger precis under strecket, andra precis över. Men tendensen har varit i stigande mot slutet av valet. (Opinionsmätningar får inte publiceras under de tio sista dagarna av valrörelsen.)

Cirka 20 procent av Turkiets invånare är kurder – men alla röstar inte på kurdiska partier. Många djupt religiösa kurder röstar på AKP.

Partiet anser att det är ett parti för alla turkar. Att det skulle kunna bli en signal till en ny politik när det gäller Turkiets relationer till kurderna. Det finns en nu ganska ansträngd fredsprocess, men det återstår mycket innan kurderna blir jämställda med turkar.

Och framför allt: Det kan hindra AKP:s och president Recep Tayyip Erdogans planer att skapa en stark presidentmakt – något som HDP och den övriga oppositionen menar kan lägga grunden till en diktatur.

Symbolparti

Den gamla oppositionen, Republikanska folkpartiet, CHP, är landets äldsta parti, grundat samtidigt som Turkiet 1923. Det anses ha lite kontakt med Turkiets befolkningsmajoritet, det upplevs som ett medelklassens elitparti. Partiet är med i Socialistinternationalen, liksom till exempel de svenska socialdemokraterna.

Det är ett icke-religiöst parti som länge betraktades som ett statsparti, men i årets val väntas det inte få ens 25 procent av rösterna.

HDP väntas få mindre än det, men det har ändå blivit ett symbolparti för motståndet mot Turkiets president Recep Tayyip Erdogan, vars politiska stil har – menar kritikerna – blivit allt mer auktoritär. HDP har varnat för att han skulle bli Turkiets nye sultan – eller diktator. HDP kallar sig själv ”sultanens mardröm”.

Om HDP kommer över tio procent betyder det att partiet får 50-60 mandat av parlamentets 550.

Utlandsturkar får rösta

Det är ett vänsterparti, men det verkar även dra till sig även en del liberaler. Nu får även utlandsturkar rösta och partiet tror att man kan göra stora vinster i exemplevis Tyskland.

Partiet har ofta jämförts med två andra partier: de nya vänster- och protestpartierna Podemos i Spanien och Syriza i Grekland. Man väntar sig att HDP ska ta röster både från AKP och CHP.

Fastän partiledarskapet är uppdelat på två är det den manlige kandidaten Selhattin Demirtaş som fått mest medial uppmärksamhet.

Åt salami

Demirtaş anses vara den som gett partiet ett ansikte. Han är märklig såtillvida att han talar dålig kurdiska. Han menar att det är ett resultat av tidigare regimers försök att förbjuda undervisning i kurdiska språket.

Han talar turkiska på sina valmötet och det accepteras även av kurderna. Hans budskap är att HDP är ett försoningens parti för alla turkiska väljare. Han tar lätt på relationerna till PKK (som EU, Turkiet och USA betecknar som en terroristorganisation).

En gång försökte regeringspartiet misstänkliggöra honom därför att han ätit ett par skivor salami i tyska Köln. Salami görs som bekant av griskött, vilket är förbjudet för troende muslimer.

Sätter allt på ett kort

Man kan säga att HDP:s valrörelse har skakat om det etablerade turkiska partilandskapet. Det tycks kunna samla grupper som tidigare stått utanför det etablerade samhället, vare sig det styrts av CHP eller av AKP. HDP har blivit ett parti som tycks kunna tilltala en rad grupperingar i samhället.

Man kan också säga att HDP sätter allt på ett kort. Tidigare fick man ju in kurdiska parlamentsledamöter genom att de ställde upp som oberoende.

Nu har alla anslutit sig till HDP och om partiet inte når tio procent blir det inga kurder i det turkiska parlamentet.

Det finns de som fruktar att ett sådant nederlag kan leda till oroligheter i framtiden, särskilt som 80 procent av turkarna anser att valmyndigheten är ohederlig.