Det har kanske blivit det vardagligaste av material och finns precis överallt. Gå in i en matbutik och titta efter plast. Titta i ditt hem. I bussen, bilen på flyget. Titta på vad dina kläder är gjorda av.
Plast finns i så många former och funktioner att det knappt går att räkna. Det är ett helt fantastiskt material som räddar liv. Hygienen har blivit säkrare och sjukvårdsutrustning smidigare, många har fått bättre livskvalitet med proteser. Det är rent av är så att plast hjälper fler munnar att mättas. I jordbruk används plastdukar och filmer för att binda fukt vid marken och göra den mer odlingsbar. När skörden är klar kan plast öka hållbarheten – exempelvis gurkorna i mataffären som håller längre i sitt plastfodral.
Men, för visst finns det ett men. Vad ska vi göra när fel munnar mättas? När djur äter av plasten som vi slängt och svälter för att de tror att de är mätta, när sjöfåglar matar sina ungar med plast via uppstötningar. När valar dör i plågor med magen full av plastpåsar.
Sen har vi den osynliga plasten där fler forskare nu ringer i varningsklockorna. Våra kläder kan vara de stora bovarna. När vi tvättar kan enorma mängder mikroplastpartiklar föras ut i sjöar och hav. Väl där äts de av smådjur eller fastnar i gälar kan tas upp i deras kroppar.
Fastnar de i reningsverkens filter kan de hamna på åkrar som gödning.
En av plastens bästa egenskaper så länge som vi använder den är också den sämsta när vi gjort oss av med den. Hållbarheten. I Sydafrika blev det så vanligt att plastpåsar som blåst fast i buskar och träd kallas för landet nationalblomma. De kan blomma i hundratals år.
Plast kan gå sönder och bli allt mindre partiklar men det blir kvar och finns nu överallt. Den finns i marken, i haven och polarisarna. En modern fossil av vårt samhälle. Av vår utveckling. Vår planet är inplastad.
Tillsammans med spåren av industrialiseringen, kärnvapentesterna på 50- och 60-talet så är plastens spridning ett tecken på att den nya epoken är här menar flera forskare. Nu har vi människor satt våra spår i jordlagren. Antropocen.
Blev det för mycket av det goda med engångsplasten? Ja, kanske. De mäktiga ledarna som möts i Världsekonomiskt Forum säger att hela världen måste bli betydligt bättre på att återanvända och återvinna plasten. Fyra årtionden efter att recycle-symbolen dök upp återvinner vi bara 14 % av plastförpackningarna. Samtidigt finns det ingenting som tyder på att vi kommer minska plastanvändningen i världen. Tvärtom. Den spås mångdubblas.
Dinosaurierna fanns i krita och jura. Techmänniskan hittar du i antropocen.