Michel Catalano driver tryckeriet i Dammartin-en-Goële dit bröderna Kouachi tog sin tillflykt under jaktens upplösning under fredagen. Han var den person som togs som ensam gisslan av de två terroristerna – även om han själv aldrig såg sig som en gisslan.

– Jag hade en surrealistisk upplevelse, berättar Catalano i en intervju för tidningen Le Figaro.

Terroristerna ringde på

Strax före klockan åtta på fredagsmorgonen ringde det på dörren. Företaget väntade en leverans och Catalano gick ner från sitt kontor, när han såg att en av hans anställda stod och pratade med två män beväpnade med kalasjnikov och granatkastare.

Han vände sig då till en av sina övriga anställda.

– Jag sa genast till Lilian att gå och gömma sig, berättar Michel Catalano.

Lilian, 26, är grafiker på företaget och lydde chefens order. Han upptäcktes aldrig av gärningsmännen och var den person som i det fördolda kunde informera polisen om gärningsmännens förehavande.

”Jag bjöd dem på kaffe”

Michel Catalano gick å sin sida ner för att direkt möta terroristerna.

– Jag upplevde en otrolig stund. Jag bjöd dem på kaffe på mitt kontor och vi samtalade, säger han.

Han insisterar på punkten att bröderna aldrig någonsin betedde sig aggressivt, men att de var mycket beslutsamma i sitt agerande.

Vid ett tillfälle ringde det på dörren. Det var den väntade leverantören. Terroristerna öppnade men de lät honom gå, efter uppmaning från Catalano, men lämnade dörren öppen efter sig.

– Då reagerade jag något bisarrt. Jag sa åt dem att jag ju hade värmen i gång, säger Catalano.

”Oroa dig inte, vi kommer att låta dig gå”

När polisen till slut dök upp, gjorde bröderna tecken till ordningsmakterna att inte öppna eld förrän Catalano hann sätta sig i säkerhet. Efter en första skottlossning skadades Saïd Kouachi i halsen, och Catalano hjälpte honom att lägga om plåster på såret.

– De sa till mig: Oroa dig inte, vi kommer att låta dig gå, säger Catalano.

Efter att då ha bett om att få lämna byggnaden, en tredje gång, gick Chérif Kouachi med på det, och Michel Catalano gick ut och mötte polisen. Sedan, berättar han, började den värsta väntan: Lilian var ju fortfarande kvar, gömd i byggnaden.

– Om något hade hänt honom hade jag hatat mig själv resten av livet.

Sonen: ”Vi sa bara att vi älskade varandra”

Efter att polisen stormat byggnaden, vid 17-tiden, och terroristerna skjutits till döds i skottlossning med polisen, kom så det lättande beskedet att Lilian helskinnat kunde komma ut.

– Jag är glad att han klarade sig, det var det viktigaste, säger Catalano.

Michel Catalanos son, Valentin, berättar hur den kvällen hemma hos familjen Catalano blev en mycket lugn sådan.

– När han kom hem i går kväll sa vi först ingenting. Vi kramade bara om varandra och sa att vi älskade varandra.