Överlevande rapporterar om grymma scener, massavrättningar, kidnappningar. Amnesty har intervjuat flyktingar från norra Irak mellan juni och augusti. Det handlar om hur IS systematiskt jagar de som tänker och tror annorlunda.

Det är de oliktänkande i IS närhet som drabbas värst. IS har däremot ännu inte i sin propaganda inriktat sig på att slå till mot väst, enligt analytiker.

Nästan en miljon har flytt

Amnesty citerar Mochsen Elias som med tårar i ögonen räknar upp alla de släktingar som IS-terroristerna har kidnappat. Det är 43 anhöriga, som han inte har hört av sedan den 3 augusti i år.

Sedan IS nådde Nordirak den 10 juni har nästan en miljon människor flytt därifrån. De människor som tvingades fly hade knappt mer än kläderna på kroppen när de måste ge sig iväg.

Utsikterna att få återvända hem är små. Den som inte kom iväg i tid kan räkna med det värsta.

Alla jagas av IS

Icke-sunnitiska och icke-arabiska minoriteter förföljs systematiskt. Det handlar om yazider, turkmener, sjabaker, mandéer, kaldéer och assyrier. – förutom shiiter. Alla jagas nu av IS.

Rapporten skildrar grymma scener: Utan urskillnad har IS-milisen i de erövrade orterna fört bort ett stort antal män och dödat dem. I två byar, Kinije och Kocho, avrättades enligt uppgifter samtliga pojkar och män, sammanlagt 500 människor.

De fördes till en dal, radades upp där och sköts. Ofta låg de i våldsamma plågor i flera timmar innan de dog.

Kvinnorna och barnen från byn Kocho har IS-terroristerna tagit med sig. Nu saknas varje livstecken från dem. Enligt Amnesty kan det röra sig om tusentals kvinnor och barn som är i händerna på IS.

Tvångsgifte eller slaveri

Flickor och kvinnor som undkommit talar om att de skulle utsättas för tvångsgifte. De som vägrade skulle säljas som slavar.

Också i Syrien beter sig IS på samma sätt. När en flygplats i Syrien intogs dödades hundratalet soldater av IS. Bland annat talar Amnesty om att knappt hundra alawitiska (närstående shiiterna) kvinnor och barn är försvunna sedan de fördes bort i augusti 2013.

ISIS har valt ett annat mål än al-Qaida. ISIS har nu erövrat territorium både i Syrien och Irak och håller där på att bygga upp en egen religiös stat, ett kalifat, vilket varit en dröm för muslimer i hundratals år.

al-Qaida har inte kommit så långt, även om ett kalifat också för al-Qaida är ett långsiktigt mål.

Nämner sällan västattacker

Resultatet av denna inriktning innebär också att det är människor i IS-terroristernas omedelbara närhet som drabbas av deras våld.

Analytiker konstaterar enligt en artikel i New York Times att IS propaganda mycket sällan nämner attacker mot västvärlden eller Israel.

Visserligen hotades amerikaner i den video som visade den barbariska halshuggningen av journalisten James Foley, men detta skiljer sig från det mesta IS i övrigt producerar.

Det handlar om att säkra och utvidga den islamiska staten man håller på att bygga upp. Här skiljer man sig också klart från al-Qaida som gjort angrepp på väst till sin huvuduppgift.

Ute efter arabiska regimer

IS är i dag snarare ute efter de arabiska regimerna, de som bildats efter första världskriget när segrarmakterna drog gränserna. Det gäller nu för IS att ändra dessa gränser för att bilda sitt kalifat.

IS har – i alla fall hittills – koncentrerat sig på var militanta kallar ”den nära fienden”, alltså muslimska ledare som den syriske diktatorn Bashar al-Assad – men inte på ”den avlägsne fienden”, som till exempel USA.

Detta kan dock ändras om IS plötsligt känner sig säker i de områden som man har slitit åt sig.

Lite om USA och Israel

En viktig punkt för al-Qaidas krigföring är att man har många utländska jihadister som har sina hemlands pass. Det gör att de kan komma hem och utföra sina terrordåd.

Men IS låter ofta i ett slags invigningsritual sina jihadister bränna sina pass. Det är ett tecken på att de inte ska återvända, utan stanna och bygga upp kalifatet i IS blodiga tappning.

IS beskriver sig som en organisation som vill återställa en idealiserad tidsperiod i den tidigare muslimska historien. Däremot, påpekar tidningen, finns det i en entimmes propagandavideo nästan inte ett ord om USA eller Israel.