arje gång ett dödligt skalv inträffar påminns vi om att Japan är världens mest jordbävningsdrabbade land. Här sker runt 10 procent av alla jordbävningar, året runt, varje dag. Jordens plattor rör sig obönhörligt mot varandra och hela fyra av dem skaver under Japan. 

De hakar i varandra och så släpper det – hela tiden. Det får marken att skälva. Allt det här lär sig japaner tidigt.

Komplicerad forskning

En av världens största ekonomier är byggd på en av de kanske minst lämpliga platserna för tät bebyggelse och känslig industri – som till exempel kärnkraftverk. Och trots att Japan lagt enorma summor på att jordbävningssäkra både hus, folk och företag, så har man inte kommit så mycket närmare i strävan att förutsäga jätteskalv. Inte på mer än några decennier när, och knappt det.

Riskerna för nya, kraftiga skalv är i själva verket så många och skiftande att de är svåra att ens ta i beaktande. Många tycker att Japan lägger för mycket pengar och forskning på något som aldrig går att förutse.

Gott om data

Men SVT har träffat en av dem som tycker tvärt om. Professor Shinji Toda vid universitetet i Sendai är en av Japans främsta seismologer, och vi träffade honom inför årsdagen av jättejordbävningen och tsunamin i Fukushima i mars 2011. En katastrof som tog mer än 18.000 liv. 

Shinji Toda har tillräckligt med data från det jätteskalvet på 9,0 på Richterskalan för att hålla sig sysselsatt ett helt yrkesliv. Och han vet därför mer om Japans kommande öden än de flesta. Om än inte alls på dagen.

Men efter Fukushimajordbävningen så ökade antalet skalv i ett mycket större område i nordöstra Japan än man trott skulle påverkas. Och det är en ökning som fortfarande håller i sig, för marken fortsätter att skaka ovanligt mycket. Shinji Toda tror att vi kommer att se ökad seismisk aktivitet i norra Japan i över hundra år.

Väst blev öst

Det är enorma krafter i rörelse här. Japan förflyttades i själva verket över sju meter österut vid jätteskalvet 2011, vilket innebar att den långsamma förskjutning västerut som landet upplevt så länge någon kan minnas hejdades helt ,och Japan ändrade i stället riktning. 

Det är kanske lite som om vår landhöjning sedan inlandsisen släppte på en dag skulle brytas och Sverige skulle börja sjunka i stället. 

Och på samma sätt påverkar de senaste dagarnas ganska kraftiga skalv på den japanska södra ön Kyushu också jordskorpa och förkastningar i det här området. Och det ökar risken för efterskalv väldigt länge här också.

Oro i vardagen

De här kunskaperna är förstås intressanta men kanske inte till så mycket hjälp för alla människor här som i det vardagliga oroas över jordbävningarna. För hur hanterar man till exempel kunskapen om att man bor i ett område som kanske kommer att drabbas av en jättejordbävning inom 40 år?  Myndigheter kan ju undvika att bygga känsliga saker precis där marken brukar spricka, men rent praktiskt från dag till dag är det ju inte till så mycket hjälp att veta något sådant.

Men nattens rekordintensiva skalv innebar något annat. För några av kunskaperna som Shinji Toda och de japanska seismologerna samlat på sig genom åren, fick utdelning i Kumamoto. Det vågar jag nästan garantera. 

Numera vet vi nämligen, att risken för kraftiga skalv de närmaste dagarna efter ett så grunt skalv som det natten dessförinnan i samma område är, mycket stor. Det beror på att den här typen av jordbävningar påverkar den känsligaste yttersta delen av jordskorpan.

Varningarna hjälpte

Så redan i fredags sa experterna: ”Ta er i akt, det kommer mera! Och det kan mycket väl bli värre!”

Det är kunskap som går att ta till sig, och i bästa fall agera på. Och även om fler människor faktiskt tvingades sätta livet till i natt, och även om det säkert var så att både myndigheter och privatpersoner kunde ha gjort mer för säkerheten, så räddade det ändå liv. Det visar inte minst hur många som valde att stanna kvar utomhus och i öppna evakueringsskydd efter de första skalven.

Vetenskapen kan rädda ofantligt många liv. Men bara om vi satsar på den, och bara om kunskapen till sist blir så lättbegriplig och så pass applicerbar och allmänt känd att nästan alla kan agera på den.

Och Shinji Toda och hans kollegor fortsätter förstås att forska för att försöka rädda liv där det skakar, vad än omvärlden tycker. Nu vill de ge bättre besked om nästa megajordbävning. Om än inte på dagen när, så i alla fall kunskap som gör att fler av oss har en sportslig – när det väl börjar skaka igen.