Man skulle kunna tolka uttalandena som att man försöker att upprepa det som hände från 2006 i Anbar, landets till ytan största provins.

Då avlönade USA lokala sunnitiska ledare i Anbar för att med sitt folk driva ut al-Qaida ur Anbar. Det var inte alltför svårt att övertala de sunnitiska Anbar-ledarna eftersom de ogillade al-Qaidas brutala metoder i provinsen.

Uppvaknandet

Och de lyckades. Det kallas ”Uppvaknandet i Anbar” (The Anbar Awakening) och var en av de få framgångar som de amerikanska styrkorna kunde registrera efter intåget i Irak.

Och nu hoppas alltså anti-IS-koalitionen på att något liknande ska ske. Irak råkade ut för ett svårt bakslag häromveckan när Anbars huvudstad Ramadi föll i IS händer.

Det nya är också att koalitionen lovar Irak att sända vapen för att beväpna sina styrkor. Detta är en mycket känslig sak.

Inte hjälpt tillräckligt

Koalitionen tycks ha reagerat på den irakiske premiärministerns uttalanden före konferensen att han anser att koalitionen inte hjälpt Irak med vapen.

Men det har kommit många rapporter om att IS ska ha tagit över vapen från flyende irakiska soldater. Den risken har tidigare gjort att USA har varit tveksamt att beväpna både irakiska och syriska styrkor.

På det psykologiska planet bekräftade alla deltagare att de fortfarande står fast vid sitt beslut att bekämpa IS. Men det framhölls också att man i Irak måste satsa på att det är irakiska markstyrkor som ska vinna striden – inte amerikanska eller europeiska, något sådant är det inte tal om i president Obamas plan.

En lång kamp

Men det är väl att märka: Deltagarna tycktes vara överens om att detta inte är en strid som man vinner på några månader. Det sades inte hur länge man väntar sig att kriget mot IS ska ta – men tidigare uttalanden från president Obama tyder på att det är en fråga om många år.

Ur det perspektivet är det viktigt att betona att alla står fast vid kampen mot IS: Koalitionen är ju bara i början av striden och måste hålla ut länge.

USA:s och de övriga koalitionsstaternas roll ska även i fortsättningen bekämpa IS från luften, inget mer. Mötet lade alltså över huvudansvaret för befrielsen på Irak (och Syrien) genom att specialtränade styrkor (som ännu knappast finns) ska delta i kampen.

Måste innefatta sunniter

Det som USA och västliga koalitionsmedlemmar speciellt har framhållit är att den irakiska regeringen, som är shiitiskt dominerad, måste se till att man även innefattar sunniterna i kampen mot den sunnitiska IS.

Detta är ett stort problem, där det ändå verkar som om man fick en försäkring av den irakiske premiärministern Haider al-Abadi att befrielsen från IS skulle ske med hjälp av båda de religiösa grupperna.

Hur mycket han kan påverka detta är oklart. Det finns shiitiska hökar i Irak som hellre ser att irakiska trupper hellre står under det shiitiska Irans inflytande än har ett samarbete med en USA-ledd koalition.

Försoning krävs

Men de västliga länderna i koalition fick igenom formulering som betonar att en försoning måste ske i Irak mellan sunniter och shiiter om man ska vinna detta krig. Det kan bli en hård intern match för al-Abadi att uppnå detta.

Intressant är också att den franske utrikesministern Laurent Fabius underströk att Ryssland hade en viktig roll att spela i regionen. Det handlar främst om att lösa krisen i Syrien – som inrikespolitiskt är en annan än den i Irak.

Mötet menar att man måste lösa krisen i Syrien för att lösa krisen i Irak. Det betyder att den syriske diktatorn Bashar al-Assads regim måste bort och att en övergångsregering bildas som kan börja bygga upp Syrien på nytt.

Ryssland har en roll

Det är dock omstritt om al-Assad själv eller ens hans anhängare ska vara med i denna övergångsregering. Ryssland har åtminstone har haft goda kontakter med al-Assad och kan alltså spela en medlande roll, tycks Fabius mena.

Trots striden om Ukraina är alltså Ryssland och Putin kvar i västländernas kalkyler när det gäller Syrien.

Ska man sammanfatta mötets resultat är kanske den viktigaste punkten att koalitionen på nytt betonar att detta är en lång strid som bara har börjat – och där det kan komma nya bakslag innan segern är vunnen.