”Kaosfrågan” har drivits den senaste tiden av Tory-ledaren, premiärminister David Cameron. Åtminstone i en av de senaste opinionsmätningarna – i tidningen The Guardian – har det gett Tories en tre procents ledning över Labour.

Av de fem sista mätningarna leder Tories tre.

Den amerikanske opinionsmätaren Nate Silver förutspår i Daily Telegraph att Tories blir största partiet med 283 mandat mot 279. Silver har vunnit ett gott rykte genom att ha förutspått rätt resultat i två amerikanska presidentval.

Men det här är relativa siffror, eller siffror som inte betyder så mycket, kan man säga.

Räcker inte

För fortfarande – i Guardians mätning – har Tories bara 35 procent och Labour har 32. För några årtionden sedan fick de 90 procent eller mer tillsammans. Mindre partier har börjat bryta sönder det gamla tvåpartisystemet.

Dagens siffror kan inte räcka till att ett av de stora partierna får den majoritet på 326 mandat som formellt behövs i parlamentets underhus för att kunna bilda en regering.

Men för Labour är situationen särskilt bekymmersam helt enkelt därför att man, om man skulle få uppdraget att bilda regering, troligen måste stödja sig på ett omstritt parti, som oroar brittiska väljare utanför Skottland.

En dödskyss

Det är det skotska nationalistpartiet, SNP, som står klart till vänster om Labour. Partiet säger att det vill stödja Labour och se till att Cameron inte blir premiärminister.

För Labour kan det bli en dödsskyss. SNP förlorade visserligen en folkomröstning om skotsk självständighet i höstas. Men dess populartiet har ökat och nu ser det ut att ta hem de flesta av de skotska 59 mandaten (av underhusets 650), medan Labour förlorar motsvarande i sina en gång säkraste fästen.

SNP kan bli en avgörande faktor, som skulle kunna ge Labour egen majoritet. Det talas inte om en formell koalition utan om att SNP i fråga efter fråga skulle ta ställning till om man stödjer sittande regering.

Gisslansituation

Och det är här ”kaosfrågan” kommer in. Tories varnar för att detta blir en gisslansituation. Särskilt som SNP antyder att man kan kräva ännu en folkomröstning om att bryta ut Skottland ur Storbritannien.

Redan den sittande regeringen är lite suspekt för britterna: Tories klarade inte egen majoritet 2010 utan fick ta hjälp i en koalition av Liberaldemokraterna.

Men brittisk politik och brittiskt valsystem har sedan länge förutsatt något som inte finns idag: Två stora partier som står mot varandra och som vardera anses ha chansen att få egen majoritet.

Farligt för Storbritannien

Och med det av många fruktade vänsterprofilerade SNP kan det vara lätt att skrämma en del tveksamma väljare. Ett ”kaostillstånd” med en ”gisslanregering” kan bli farlig för Storbritannien är därför just nu det budskap som Tories trummar fram i valrörelsen. Om Labour skulle försöka gå samman med en del småpartier skulle det också kunna uppfattas som en föga stabil regering.

Kanske måste Labour också ta hjälp av De Gröna? Också med det kan man skrämma stora väljargrupper.

Det hör till saken att Tories ”kaosfråga” också har att göra med att man pekar på att Labours tal om att genomföra socialt mera rättvisa nedskärningar innebär att budgetsunderskottet kommer att öka.

Cameron kan skrämmas med Sturgeon

Även det hör till det framtida ”kaos” som Tories vill skriva på Labours konto. Cameron har högre kompetenssiffror när det gäller ekonomin än sina motståndare.

SNP leds av en karismatisk kvinna, Nicola Sturgeon, som med sin raka stil är en nyhet för brittiska väljare, som nu mest ser partiledare med privilegierad bakgrund, stöpta i samma mallar på universiteten vid Cambridge eller Oxford – män som går klädda i likadana kostymer och bär likadana slipsar.

SNP är därför en utmaning mot många i det brittiska samhället. För en del är det ett hot. För andra är det ett löfte – så starkt att väljare söder om skotska gränsen efter valdebatter ringde till BBC och frågade hur de skulle kunna rösta på Sturgeon och hennes parti. Tories kan alltså skrämma sitt klientel med henne.

Ukip vill stödja Tories

Men eftersom Tories inte heller ser ut att kunna bilda regering är ju frågan var man ska ta sitt stöd från. En som de sista dagarna har uttalat vilja att stödja Tories är partiet Ukip (United Kingdom Independent Party) under Nigel Farage.

Partiet är EU- och invandringskritiskt och har fått båda de stora partierna att skärpa sin invandringspolitik.

Visserligen väntas Ukip få kanske 13-14 procent men partiet får i bästa fall en handfull mandat. Men OM Cameron kommer nära en majoritet – till exempel därför att hans ”kaoskampanj” har gått hem – ja, då skulle Ukips handfull mandat kunna bli avgörande för Cameron.

Samma gisslansituation

Men det betyder att Cameron också kan hamna i en gisslansituation – med en hjälpare som vill föra landet ur EU. Den aspekt tycks dock ännu inte ha blivit så tydlig för väljarna som frågan om SNP:s inflytande på en Labourregering.

Alltsammans beror också på vad Liberaldemokraterna kan leverera. De väntas bara få drygt tredjedelen av de röster de fick 2010, men även ett litet mandatantal kan bli avgörande. De har sagt att de kan tänka sig en koalition både med Tories och med Labour.

Men i de beräkningar man gjort skulle deras mandat troligen inte räcka för att ge vare sig Tories eller Labour premiärministerposten. Men Tories kan kanske i ett visst läge få det avgörande stödet från Ukip.

Cameron befinner sig alltså också i en hotande gisslansituation. Men hittills har Labour inte spelat ut detta mot honom. Just nu är det Camerons kaosbudskap som ser ut att kunna ge utdelning.

Behövs bara 323 mandat

Ännu en omständighet kan påverka läget: Egentligen behövs nog inte 326 mandat utan bara 323 för att få en majoritet, vilket är viktigt när valet är så jämnt.

Det beror på att det republikanska Sinn Fein i Nordirland inte deltar i parlamentet, men det väntas få fem mandat. Dess ledamöter vägrar svära trohetsed till drottningen, eftersom partiets hållning är att Nordirland ska tillhöra Irland.

Men valet är först den 7 maj. Så mycket kan hända i detta val som är den jämnaste och osäkraste i modern tid.