Det blev en viss glädje förstås i forskarsamfundet, men lite bittert är det att hela projektet stänger den 30 september. Det är för sent. Och landaren är fortfarande trasig.
Det verkar mycket osannolikt att någon skulle försöka få fart på landaren under de få veckor som återstår tills kometsonden Rosetta gör en ”kontrollerad krasch” mot kometens yta den 30 september, och projektet tar slut.
– Inte mig veterligt. Radiolänken till landaren Philae stängdes för någon tid sedan eftersom inga signaler kommer. Den är trasig och det finns ingen närbelägen märkesverkstad, säger Anders I Eriksson på Institutet för rymdfysik i Uppsala, en av forskarna som arbetat med Rosetta– projektet.
”Landningen ingen misslyckande”
Rosetta blev inget misslyckande för att landaren kom ner för hårt, studsade runt ett par timmar och sedan la sig till vila på helt fel plats, i en djup skreva nästan utan solljus och därmed i stort sett helt utan energitillförsel. Anders Eriksson tycker att det är svårt att komma på något annat som den europeiska rymdorganisationen ESA lyckats bättre med.
– Fast det hade ju varit bra om landaren fungerat som tänkt. Från början tänkte vi att sonden Rosetta skulle stå för 80% av de vetenskapliga resultaten och landaren Philae för 20%. Som det nu blev är det väl snarare 95–5, eller så.
Landaren var inte helt tyst. Innan strömmen tog slut nere i skrevan skickade den bilder på sin svårbelägna landningsplatser, och lite andra signaler. Sommaren 2015, när kometkärnan var närmare solen, nådde en del solstrålar över kanten till skrevan och Philae vaknade till liv igen. Det blev signaler till jorden, men ingen stabil kontakt och signalerna upphörde ganska snart.
Ger svar om solsystemets födelse
Nu är det alltså bara drygt tre veckor kvar innan hela projektet avslutas, när Rosetta går ner till ytan och bryter kontakten med jorden. Anders Eriksson beskriver de vetenskapliga resultaten så här:
Kometkärnan består av två delar som bildats var för sig och sedan krockat, utan att bli kaffeved vid krocken. Det finns stora mängder bundet syre. Kometkärnan har två sorters stoft som är kvar från epoken när solsystemet bildades, för drygt 4,5 miljarder år sedan.
– Det är nog ungefär det närmaste vi någonsin kommit att kika på fornminnen från nebulosaåldern, säger Anders Eriksson.
Kometer innehåller mycket vatten, det var känt tidigare, men nu vet man också att vattnet inte liknar jordens vatten. Det innehåller mycket mer tungt väte, deuterium.