De mest extrema yttringarna av turkiska konspirationsteorier är ofta skrattretande för den utomstående. Men i Turkiet är teorierna inte bara omåttligt populära, de fungerar också som ett effektivt verktyg att mobilisera stöd för regeringen i kritiska stunder.
Den gemensamma nämnaren för de spretiga teorierna är att skulden för alla motgångar i slutändan landar hos USA eller EU. Misstron mot väst är djupt rotad i Turkiet och långtifrån unikt för Erdogans supportrar. Miljontals är övertygade om att västerländska nationer har en dold agenda att skada Turkiet. En av dem är min frisör Burak.
– Erdogan är den enda ledaren vi haft som lyckats stå upp för ett självständigt Turkiet. Därför gör de allt för att stoppa honom, säger Burak medan han snyggar till mustaschen på en kund, med millimetervis precision.
När jag frågar vilka ”de” är och vad deras motiv är att sabotera för president Erdogan får jag ett demonstrativt fnysande till svar.
– Det förstår du väl. De står inte ut med att se ett framgångsrikt Turkiet, säger kunden med den snaggade mustaschen.
Misstron mot väst förenar
Precis som i den officiella ideologin riktas anklagelsen mot en ärkefiende i kulisserna, med minst sagt vaga konturer. I regeringstrogna medier kallas den för “mästerhjärnan”. Den antas omfatta diverse säkerhetstjänster och internationella storbanker. Resurserna verkar oändliga i komplotten att sabotera för just Turkiet.
Meningarna går isär om det mesta på frisersalongen i Istanbul, precis som i Turkiet i övrigt. Här finns motsättningar mellan vänster- och högersympatier, religiöst och sekulärt, turkiskt och kurdiskt.
Men misstron mot väst kan nästan alla förenas i. Det spelar den turkiska regeringen i händerna då ilskan för motgångar kanaliseras mot den ständigt demoniserade yttre fienden.
En av den turkiska regeringens största utmaningar just nu är den krisande ekonomin. Den turkiska lirans växelkurs mot dollarn fortsätter falla som en sten, vilket sätter många vanliga medborgare med lån låsta i dollar i en svår knipa.
Konspirationsteorier som skydd
President Erdogan menar, inte helt oväntat, att utvecklingen beror på sabotage av fiender. Han har uppmanat folket att växla in dollar mot lira, för att stödja den inhemska valutan.
Ekonomer har dömt ut uppmaningen som i stort sett verkningslös för lirans kursvärde. Men utspelet kan däremot ha en psykologisk effekt. Det turkiska folket känner sig delaktiga i kampen att försvara nationen mot ett påstått angrepp från en ondskefull fiende. Precis som de hyllade folkhjältarna som gjorde motstånd mot militärer under sommarens kuppförsök.
Visst har president Erdogan riktiga fiender. Islamiska staten och PKK har gång på gång utfört blodiga attacker i Turkiet. Turkiets engagemang i Syrienkriget har orsakat fientliga relationer med många mäktiga nationer.
Men till skillnad från många andra makthavare behöver president Erdogan inte oroa sig nämnvärt för konspirationsteorier ska skada honom. Teorierna fungerar istället som ett vattentätt skydd så att skulden för motgångar faller på någon annan.