I den lilla staden Douma nära Damaskus, belägrad av regeringsarmén, har flera hundra människor dödats under de senaste veckornas bombdåd. Mahmoud Adam, frivillig räddningsarbetare i Douma beskriver det civila lidandet i en intervju via webbkamera.
– Det är ett systematiskt dödande som pågår här. Och det verkar som att omvärlden inte bryr sig, säger han.
– Vi saknar för det mesta vatten och elektricitet, allt vad man kan tänkas behöva för vanligt liv. Damaskus ligger bara tio minuter bort. Där kan man köpa allt. Här är vi instängda och allt här är tjugo gånger dyrare.
Komplicerad konflikt
Situationen i Douma är bara ett exempel på komplexiteten i den syriska konflikten där de militära styrkorna och fronterna är många. Douma kontrolleras idag av islamister, med påstått stöd från Saudiarabien. Men Doumas islamister, i dagliga strider med den omringande regeringsarmén, har samtidigt islamistiska IS som en annan fiende.
President Bashar al Assads militär anses stå för det mesta av dödandet i Syrien. Men delar av landet i norr och öster kontrolleras av Islamiska staten som vunnit terräng med terror och barbari som vapen. Dessutom finns flera andra rebellgrupper, och till det kurdisk gerilla i norr.
Lever med rädsla, smärta och terror
De senaste veckornas bilder från Douma är en exposé över lidande. På nyhetsbilder tittar en gammal man rakt in i kameran, talar med agiterad stämma:
– Jag ska berätta för Gud att, ...
Längre än så hinner han inte. Detonationen är kraftig. Mannen tar betäckning och fortsätter samtidigt att förbanna Bashar al Assad, Iran och Ryssland medan dammet efter bomben sakta lägger sig. Den gamle mannen har mycket att berätta för sin gud. Saker han sett; Pappan med sin skadade dotter. Ett blodigt litet barn, som ett rött bylte i faderns famn. De sitter bak på på en mc och jagar läkarvård, om nu någon dylik finns att få den här dagen i Douma..
Det här är inget liv, säger räddningsarbetaren Mahmoud på linan från Douma.
– Ett plan med bomber kan slå till när som helst.
Och medan vi talar med honom skakar byggnaden där han sitter i Douma av detonationer inte långt bort.
– Att leva här är att leva med rädsla, smärta, terror, säger Mahmoud.
– Här finns inget hopp.