De statliga tjänstemän som klarar av förhandlingar som rör handelsavtal av det här slaget är mycket få. Det är ett expertjobb och Storbritannien anses ha 40-talet kvalificerade förhandlare. Motparten, EU, har 550.

Dessutom har Storbritannien i fyrtio år överfört makt till Bryssel. Det finns nu över 12.000 EU-förordningar som gäller i Storbritannien. Nu måste regeringen skriva om dessa eller avskaffa dem.

Inte lojala

Man måste alltså sätta igång ett byråkratiskt arbete som innebär att man gör en omvänd process och ”återtar makten” från Bryssel, vilket kräver detta en enorm stab av statliga tjänstemän.

Bedömare menar dessutom att de som skall skriva om reglerna och de som ska förhandla inte är särskilt lojala mot regeringen: Det anses att de flesta i den offentliga förvaltningen, på de nivåer det är frågan om, röstade mot Brexit.

Förhandlarna är en utvald expertkrets som inte går att snabbutbilda. Experter på EU-avtalen som ska förhandlas säger att det är som att läsa ett chiffer. Även om man är insatt i själva ämnet är texterna skrivna på något som liknar ett kodat språk. Att förstå dem kräver lång erfarenhet av att skriva och tolka avtal.

Enorm påfrestning

Det är bland annat The Telegraph som skriver om den enorma påfrestning som nu väntar regeringen och den offentliga förvaltningen. Financial Times rapporterar att regeringen redan börjat ta kontakt med stora advokatfirmor och konsultföretag som KPMG och McKinsey för att skaffa experter.

Men även där är det ont om folk. Redan har privata företag tecknat sig för tjänster med tanke på vad som kommer när landet lämnar EU.

Man har även talat om att skaffa förhandlare från andra länder än Storbritannien. Men det är en känslig sak eftersom Brexit-sidan misstror just utländskt inflytande. Man överväger också att få hjälp från länder i det brittiska samväldet. Nya Zeeland har redan erbjudit sig att hjälpa till.

Vill dra ut på det

Det är dessutom bråttom. Från det ögonblick då den brittiska regeringen lämnar in sin ansökan om att få lämna EU har man två år på sig att förhandla om de framtida villkoren för Storbritannien.

Det är med tanke på arbetsbördan en mycket kort tid. Fristen kan förlängas om båda parter är överens. Men vill övriga EU-länder gå med på det?

Nu vet vi inte när Storbritannien lämnar in ansökan. Krafter inom EU vill ha den mycket snabbt men britterna har visat tecken på att vilja dra ut på det hela. Det skulle också kunna vara ett sätt att vinna tid för att organisera den enorma ansträngningen som förhandlingarna och utträdet för med sig.

Oklart vad regeringen vill

Många av Brexit-anhängarna är klart negativa till hela den byråkratiska apparaten. Men nu är det en bitter ironi att Brexit-sidans seger måste medföra en massiv rekrytering av offentliga tjänstemän.

Det är oklart hur den brittiska regeringens hållning är i förhandlingarna. Det har aldrig funnits någon plan. Premiärminister David Camerons sida – som var för ett kvarstannande i EU – hade ingen plan. Och Brexit-kampanjen hade inte heller någon.

Även en av de enklaste lösningarna för Storbritanniens framtida relationer, den så kallade ”Norge-lösningen” kräver enorma omstruktureringar av det brittiska regelverket på områden som är mycket känsliga som fiske och lantbruk.

Men det är inte bara britternas framtida relationer med EU som kräver skickliga förhandlare. EU har en rad avtal med andra länder utanför EU.

Dragit sig undan ansvaret

Dessa avtal gäller nu för britterna också – men om britterna vill fortsätta handla med icke-EU-länder – vilket man så klart vill – måste även dessa komplicerade avtal förhandlas om. Och det kräver ytterligare förhandlare.

Och under tiden har de som startade hela Brexit-karusellen dragit sig undan sitt ansvar: David Cameron avgår, de båda främsta Brexit-förespråkarna, Ukip-ledaren Nigel Farage samt Boris Johnson lämnar politiken och behöver inte ta ansvar för vad som händer i landet i framtiden.