– Vad som kommer sen, kommer sen. Han ska bort.
Så sammanfattar Chantelle Ernesto läget. Hon är en av alla som är ute för att demonstrera.
Det var tänkt som en organiserad marsch genom staden. Men den fullständigt gigantiska uppslutningen kastade alla planer i sjön. Istället böljar de enorma folkmassorna genom stan åt olika håll. Militären dansar och hyllas på gatorna och den så föraktade polisen lyser med sin frånvaro. De som vanligtvis griper människor för småsaker och tystar alla som vill säga sin mening.
I dag kan inget stoppa människorna i Zimbabwe. Det är en explosion av lättnad och glädje.
Var fanns alla?
Det började med några pansarvagnar på gatorna för några dagar sedan. Några skott för att visa att man menade allvar. Mugabe i husarrest. Jag kom hit som en av de första journalisterna. Stämningen var så tät att det gick att ta på den. Men var fanns alla människor?
Folket stannade hemma och väntade spänt på vad som skulle hända. Men de var inte passiva. Utan följde skeendena noga.
Mugabe lullat runt
Varken grannländerna i samarbetsorganisationen SADC eller Afrikanska Unionen skulle acceptera en militärkupp. Det visste människorna bakom det som sker.
Därför avsattes inte Mugabe.
Han har lullat runt på en ceremoni och setts leende på foton från ett möte med militären.
Dags att skriva historia
Men tiden gick. Långsamt. Det började uttalas stöd för Mugabe från olika håll i grannländerna. Det var då det blev dags för människorna i Zimbabwe att ställa sig upp. Gå ut på gatorna och skriva historia.
Den dagen är i dag.
Mugabe är fortfarande president på pappret. Men inte över Zimbabwe. Han har inga vänner kvar. Möjligtvis en.
Sin fru.
Om ens det.