Det finns de som är ansiktsblinda och har svårt att minnas människor de träffat tidigare. För en ”superigenkännare” är det precis tvärtom.
– Om jag går på fest och blir presenterad för någon jag mött förut vet jag inte bara exakt vem personen är och när vi har setts tidigare, utan också vad han eller hon hade på sig. Men jag brukar mörka sådant. Man vill ju inte verka alltför konstig, säger kriminalkommissarie Eliot Porritt vid Londonpolisen till SVT Nyheter och skrattar lite.
Sedan några år tillbaka ingår han i en specialstyrka inom Londonpolisen där utredare med särskild förmåga att minnas människor de mött förut eller bara sett på bild arbetar.
– Ett antal tidigare flickvänner skulle nog säga att det har påverkat mig ganska mycket. Jag kan bli lite besatt, till exempel på väg in till eller hem från jobbet, om jag ser någon efterlyst person som jag känner igen. Vi är många kollegor som blir försenade hem från jobbet när det händer, säger Eliot Porritt och ler.
Specialgrupp har funnits i sex år
Gruppen med så kallade ”superigenkännare” bildades efter kravallerna 2011 då tusentals brott fångades på bild av Londons över en miljon övervakningskameror.
– Vi hade hundratusentals timmar av övervakningsbilder på människor som plundrade, begick skadegörelse, stal och attackerade polisen, berättar den numera pensionerade poliskommissarien Mick Neville. Han fick idén att samla de poliser han visste hade både stor kännedom om lokalbefolkningen och en särskild förmåga att identifiera misstänkta, i en speciell arbetsgrupp.
– De kände igen över 4.000 människor som var inblandade i kravallerna. Vi insåg att det fanns ett stort behov för den här gruppens kompetens, säger Mick Neville.
Ommkring 1 procent är superigenkännare
Poliserna som väljs ut för att få vara med i styrkan får göra flera vetenskapliga tester i samarbete med Greenwich University i London för att bekräfta sin förmåga. Forskare uppskattar att omkring 1 procent av befolkningen är så kallade ”superigenkännare”.
– En vanlig person som gör testen identifierar rätt personer i omkring 40 procent av fallen. Superigenkännarna har 95 procent rätt, säger Mick Neville.
Mycket av gruppens arbetsuppgifter går ut på att titta igenom och katalogisera stillbilder på personer som filmats av övervakningskameror när de begår olika typer av brott, till exempel inbrott och fickstölder.
– En superigenkännare kan ofta minnas personer som återkommer på bilderna och koppla ihop vilka som begår olika brott med flera dagar, veckor eller månaders mellanrum, säger Eliot Porritt.
Hjälpte tyska polisen
Gruppen har också spelat en avgörande roll för att hitta flera av offren för Hillsborough-katastrofen 1989, då 96 människor klämdes ihjäl på en fotbollsarena i samband med en match mellan Liverpool och Nottingham. I över 25 år var 16 av offrens öde okänt för både deras anhöriga och polisutredningen, tills superigenkännarna nyligen kopplades in på fallet.
– De granskade bilderna på de tusentals människor som fanns inne på stadion. På bara några månader hade de hittat samtliga 16 personer och var de befann sig innan de dog, säger Mick Neville.
Eliot Porritt och flera av hans kollegor har också assisterat den tyska polisen efter massövergreppen vid nyårsfirandet i Köln förra året. De hjälpte bland annat till med att identifiera både offer och förövare på övervakningsbilder liksom med att bekräfta att det även inom tysk polis finns ett antal utredare med särskild igenkänningsförmåga.
Inte felfria
Men deras metoder är inte felfria. Eliot Porritt medger att han och kollegorna gör misstag ibland med att identifiera människor som fastnat på bild när de begår brott.
– Det händer att vi har fel. Därför försöker vi ha ett system där minst tre kollegor är överens innan vi griper någon, säger han.
– Vi försöker också hitta så mycket bindande bevis vi kan mot någon efter ett gripande, till exempel kläderna de har på sig på bilderna.
Konkurrens från datorer
Samtidigt blir de datoriserade ansiktsigenkännings-programmen allt bättre. Men Mick Neville säger att det är långt kvar innan de kommer att ersätta de kunskaper som superigenkännarna besitter.
– Datorprogrammen fungerar bara på bilder tagna i de bästa av förutsättningar och inte ens då har de rätt 100 procent av gångerna, säger han.
– Igenkänning fungerar på flera nivåer. Du skulle till exempel känna igen en nära anhörig, till exempel din mamma, bara genom att se hennes bakhuvud, eller på sättet hon går. På samma sätt fungerar superigenkännarna. De känner igen människor med hjälp av en rad olika faktorer, säger han.