En del bedömare i väst anser att det för Putin handlar det om att bryta den västliga isoleringen efter Krim-krisen och bli en viktig internationell aktör. Han vill så att säga tvätta bort smutsen från Krim genom att vara med och finna en lösning för krisen i Syrien.
Och eftersom västs militära insatser mot IS i Syrien inte är särskilt lyckade, dyker nu Putin upp och har samma mål som väst – att besegra IS och framstå som hjälparen i nöden.
Frågan är hur långt han vill gå när det gäller att skydda sin allierade, den syriske diktatorn Bashar al-Assad, som väst anser vara skyldig till mord på tiotusentals civila och orsak till den enorma flyktingvågen.
al-Assad har i alla fall hittills har varit mycket viktig för Ryssland, som genom alliansen med honom länge haft sitt enda fotfäste i Mellanöstern.
USA svävar på målet
Mycket hänger nu på om Putin kan tänka sig en lösning som innebär att al-Assad försvinner – och om de splittrade syriska grupperna kan förmås acceptera detta.
al-Assad ska bort säger USA, men det intressanta är att man börjat sväva på målet.
Häromveckan sa Kerry att efter en fred i Syrien behövde al-Assad inte lämna makten ”dag ett eller månad ett”. USA talar också om att al-Assad inte ”på lång sikt” har någon framtid i Syrien.
Det tyder på att man vill låta al-Assad på något sätt ingå i det övergångsstyre som skulle bildas, något som de flesta i oppositionen är synnerligen kritiska till.
Pinsamt för väst
Problemet är att al-Assad har så mycket på sitt samvete att det kan skapa stora moraliska problem internationellt att samarbeta med honom.
USA säger dessutom att om al-Assad sitter kvar kommer det att bli grogrund för fortsatt terrorism. En del bedömare menar också att om al-Assad får ökat stöd blir han mindre öppen för kompromisser.
På en fråga i en intervju med det amerikanska tv-bolaget CBS förklarade Putin att hans avsikt var att rädda al-Assad, även om han inte sade för hur länge. Han talade också om att tala med den ”förnuftiga” oppositionen om reformer.
Putin kan peka på ett för väst och arabstaterna pinsamt faktum. När de störtade Libyens diktator Moammar Kadaffi ledde det till att Libyen föll sönder i blodigt våld. Samma har hänt i Jemen. Putin vill hindra att det händer även i Syrien, säger han.
Olika fokus
Mötet mellan Obama och Putin är en höjdpunkt i försöken att hitta en lösning på krisen. Det är ett möte där båda är misstänksamma mot varandras mål.
USA har sagt att mötet med Putin ska ha främsta fokus på Ukraina-krisen. Putin har sagt att man väl kan tala om Ukraina också – om tiden räcker till. De båda parterna går alltså in i samtalet med helt olika utgångspunkt.
Ryssland har börjat bygga upp en militär styrka i Syrien vilket USA är misstänksamt mot. Putin väntas i FN föreslå en allians mellan Ryssland och USA för att tillsammans militärt bekämpa terroristorganisationen Islamiska staten, IS.
Och Ryssland har inlett ett militärt samarbete med Irak, Iran och Syrien, som gäller utbyte av underrättelsefakta om IS. Ryssland håller på att bli en aktör i Mellanöstern.
Vem är terrorist?
USA har antytt intresse för ett samarbete med Ryssland. Men man är mycket tveksam: Tänker Putin med sin militärinsats också försöka att rädda al-Assad?
Läget för västs militära attack kompliceras, om även Ryssland bara anfaller IS ställningar. Risken finns för direkta sammanstötningar i luften. Det skulle behövas en samordning mellan västs och Rysslands attacker. Det verkar man vara överens om på västsidan. Alltså mer samarbete trots västs bojkott av Putin.
Men ryska attacker skulle också kunna betyda, misstänker USA, att Ryssland börjar angripa också oppositionella, som väst stödjer och som inte är allierade med IS eller al-Qaida.
Tala med varandra
Det finns krafter i väst som rent ut menar att man måste samtala med både al-Assad och Putin.
Den tyska förbundskanslern Angela Merkel förordar samtal med al-Assad. Hennes vice, ekonomiministern Sigmar Gabriel – som också är socialdemokraternas ledare – har sagt att väst också måste börja tala med Putin: Ukraina kan inte få hindra att man löser kaoset i Mellanöstern.
Detta handlar om att Obamas allierade i Europa har ett enormt problem – flyktingströmmar, vilka beror på det katastrofala läget i Syrien. Europa behöver all hjälp för att uppnå fred i Syrien.
Man borde – på gammalt EU-sätt – samtala och kompromissa sig fram, vilket man ju på ett sätt även gjorde under det kalla kriget, då väst och öst kunde tala med varandra trots enorma motsättningar.