I Norge – där parlamentets (Stortingets) nobelpriskommitté delar ut priset – är Kristian Berg Harpviken en som har spekulerat sedan 2002. Han leder Oslos Fredsforskningsinstitut PRIO.
I år är hans favorit Angela Merkel. Det handlar om hennes asylpolitik där hon sagt att Tyskland inte sätter någon gräns för hur många som söker asyl. Hon släppte obyråkratiskt in tusentals flyktingar från Ungern. Det blev upptakten till att Tyskland tog emot hundratusentals flyktingar.
Omstridd
Senaste datum för att nominera en kandidat var den 1 februari. Kristdemokraten Merkel nominerades av tyska parlamentsledamöter: De ansåg att hon på ett avgörande sätt medverkat till ett vapenstillestånd i Ukraina.
Men hon är i alla fall kandidat. Hon har fått mycket beröm för sin hållning men hon är också hårt omstridd på hemmaplan. Det kan vara en pristagare i kommitténs anda.
Detta är en parallell till en annan tysk fredspristagare, den socialdemokratiske förbundskanslern Willy Brandt, som fick priset 1971. Hans politik var omstridd hemma liksom Merkels. Brandt ville försona Västtyskland med det dåvarande kommunistiska östblocket. Priskommittén grep då in i en tysk intern debatt. En sådan finns också nu om Merkels linje.
Stora vadslagningsfirmor som Ladbrokes, William Hill eller Paddy Power listade på torsdagen Angela Merkel som kandidaten med största utsikten att tilldelas priset.
Däremot visar en opinionsmätning som tidningen Handelsblatt gjort att 34 procent av tyskarna anser henne som en passande kandidat, 61 procent gör det inte.
Global uppmärksamhet
Nu ska det dock tilläggas att Harpviken oftast haft fel. Så man får ta honom som man vill. Liksom övriga som spekulerar. Det enda man kan gissa är att priskommittén tycks ha satt en ära i att överraska.
Påven Franciskus I är också en kandidat – liksom i fjol – som kan tilltala priskommitténs behov av att hitta en uppseendeväckande pristagare.
Det handlar inte bara om påvens ställningstagande för de fattiga utan överhuvudtaget hans sätt att älskvärt till makthavare i världen påpeka missförhållanden genom radikala uttalanden. Det skulle i så fall vara första gången en påve får fredspriset.
Ryska pristagare
Utgivaren av den ryska oppositionella tidningen Novaja Gazeta, Dmitri Muratov, nämns också. Det beror på om Norge vill reta Putin eller inte.
En annan tänkbar rysk kandidat är organisationen Memorial som dokumenterar stalinismens brott och auktoritärt förtryck även i andra sammanhang. Memorial har nämnts som pristagare många år.
Slutar på en femma
Sedan atombomberna över Hiroshima och Nagasaki 1945 har man ofta varje år som slutar på en femma gett priset till någon som bekämpar atomvapen. Nu nämns japanen Nihon Hidankyo som leder ett förbund för överlevande efter bombningarna.
En annan japansk kandidat är ”Artikel 9-förbundet”, som kämpar mot en japansk militär upprustning med hänvisning till en artikel i Japans författning som förbjuder landet att ha en krigsmakt. Frågan är hyperaktuell eftersom Japans regering tolkat om denna artikel och infört en ny militärdoktrin.
”Visselblåsare” på listan
En kongolesisk kandidattrio är Jeanne Nacatche Banyere, Jeanette Kahindo Bindu and Denis Mukwege som kämpat mot sexuellt våld i samband med krig.
En annan kandidat är den eritreanske prästen Mussie Zerai som hjälpt tusentals flyktingar att ta sig över Medelhavet till Europa.
”Visselblåsarna” Chelsea (tidigare Bradley) Manning och Edward Snowden finns också med. Liksom Daniel Ellsberg som 1971 bidrog med att avslöja intrigerna bakom USA:s krig i Vietnam.
Egendomlig
Colombias president Juan Manuel Santos och rebelledaren Timoleón Jiménez (FARC-gerillan) nämns också, därför att de lyckats förhandla fram en preliminär fredsöverenskommelse efter en 50-årig blodig konflikt.
Bland organisationerna finns FN:s organ för vetenskap, kultur och utbildning, Unesco. Likaså nämns FN:s flyktingorgan UNHCR. I spekulationer har även nämnts Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), som är aktiv i Ukrainakrisen.
Till de egendomliga nomineringarna hör Egyptens auktoritäre ledare, militären Abdel Fattah al-Sisi.
Två kandidater som inte är möjliga i år är Irans utrikesminister Javad Zarif och hans USA-kollega John Kerry för att de lyckades få fram ett avtal om Irans omstridda kärnkraftsprogram. Men det svenska fredsforskningsinstitutet Sipri har redan föreslagit dem för priset 2016.