Runt 5.000 västerlänningar besöker Nordkorea varje år. Räknar man också med turister från Kina, som vanligtvis bara stannar över ett veckoslut, blir siffran 100.000. Men enligt brittiska tidningen The Telegraph vill Nordkorea ta emot en miljon turister nästa år, och två miljoner 2020.

Julia Dalard är vd för Nordens enda resebyrå som är specialiserad på Nordkorea, Korea Konsult. Hon besökte landet första gången 2003.

– Då fanns det nästan inga utlänningar där, och man kände att folk inte var vana vid att se turister. Men nu är det en vardaglig grej för dem.

Varje år ordnar hon runt 500 resor till Nordkorea. Och även om det är den kinesiska turismen som ökat mest, på några år har antalet gått från 15.000 till 95.000 turister, så märker även den nordiska resebyrån en ökning i antalet bokningar.

– Ja, det är en klar ökning, inte minst tack vare Mass Games som man höll flera år i rad. Nu anordnas ett årligt maraton i april, och intresset för det kommer öka mycket till nästa år.

Hon uppskattar att runt 250 svenskar besöker landet årligen.

Hoppas locka fler turister

För att locka fler turister och få ett välbehövt tillskott i statskassan byggde landet förra året en ny internationell flygplats utanför huvudstaden Pyongyang. I staden Sinuiju på gränsen till Kina har man öppnat upp en ny zon där turister nu är välkomna. Som turist kan man också ta en helikoptertur över huvudstaden eller besöka ett av de upprustade nöjesfälten, kompletta med berg-och-dalbanor och snabbmatsrestauranger. Tillsammans med ett brittiskt företag har man även lanserat en turistapp som ska hjälpa resenärer planera sin vistelse i landet.

Men att Nordkorea skulle kunna ta emot två miljoner turister om några år tror inte Julia Dalard är realistiskt.

– Det finns helt enkelt inte tillräcklig infrastruktur, vägar och hotell, för att ta emot så många turister. Kanske någon gång när det har byggts tillräckligt – men inte nu.

Frågan är om verkligen nöjesfält och snabbmat kommer att öka intresset. Enligt Julia Dalard är förklaringen till fascinationen för Nordkorea snarare den omvända.

– När man kommer dit hamnar man i en helt ny värld. En värld utan mobiltelefoner och internet, och det är ju det som turisterna söker. Det finns inget annat land som liknar Nordkorea.

”Vi var ständigt övervakade”

Att turista i Nordkorea liknar ingen annan semester. Det vet Erik Stenberg som gjorde sin första resa till landet för tre år sedan.

– I Nordkorea var man ständigt övervakad. Vi bodde på ett hotell i centrala Pyongyang och vi fick inte gå någonstans utan att våra guider var med oss.

Turister följer en strikt resplan och får bara se det som landet har förberett sig på att visa upp.

– Det är klart att de vill dölja jättemycket och det var vi alla medvetna om. De vill dölja fattigdom, hungersnöd och fångläger för omvärlden.

Som turist får man finna sig i att göra som man blir tillsagd, och följa strikta regler om till exempel fotografering. Man förväntas också buga inför statyer av landets ledare. Bryter man mot reglerna kan det få följder. Nyligen arresterades en amerikansk turist efter att han stulit en propaganda-affisch från ett hotell. Han dömdes av Nordkoreas högsta domstol till 15 års fängelse och straffarbete i landet. Men arresteringar av turister är ovanliga.

Brott mot mänskligheten

FN:s människorättsråd, UNHRC presenterade 2014 en rapport som dokumenterar systematiska grova brott som mord, förslavning, tortyr, svält och förföljelse i Nordkorea. Utredningen slår fast att regimen har gjort sig skyldig till brott mot mänskligheten, vilket innebär att ledaren Kim Jong-Un skulle kunna åtalas i internationell domstol.

Men är det etiskt korrekt att turista i en så strikt diktatur, som varken tillåter sina invånare att lämna landet eller ha internet?

– Jag resonerade så att jag har en väldigt stor nyfikenhet kring Nordkorea, och jag kunde inte låta den etiska biten hålla mig tillbaka. Jag var tvungen att se det, och jag hoppas i framtiden kunna bidra till att förbättra deras situation i stället för att låta bli att resa dit, säger Erik Stenberg.

Han är redan i gång med att planera nästa resa. Den här gången för att se den nordkoreanska gränsen från Kina. Julia Dalard har däremot tröttnat på att få frågan om den etiska problematiken från journalister.

– Ska man bojkotta ett land bara för att man inte samtycker med det politiska systemet? Vad är alternativet? Att vi bojkottar landet: vi vet inget om vad som händer där och slutar ha kontakt med dem. Vem vinner på det?