– Allt skedde här mitt i Damaskus hjärta, här pågick tortyren bara meter ifrån operan som spelade inför fulla hus, meter från universitet och restauranger, samtidigt som livet pågick som vanligt begick regimen vidriga övergrepp bara några meter därifrån, säger Garance Le Caisne och pekar på kartan i bokens inledning.
– Förutom kartan är det bara några få bilder i boken, det är medvetet, lägger hon till, eftersom bilderna är så vidriga att de inte går att visa för den som inte är beredd.
Får ej glömma al-Assads övergrepp
Vi träffar Garance Le Caisne när hon visar sin nya bok Operation Cesar mitt emellan två intervjuer för fransk tv. Hon är glad över uppmärksamheten men stressad, idag vill alla träffa henne.
Garance Le Caisne hoppas att boken och Cesars berättelse ska ge avtryck, att vi inte ska glömma eller vända bort blicken från al-Assad-regimens övergrepp – nu när all fokus ligger på kampen mot IS.
Intervjuer över skype
Boken bygger på mer än 40 timmars intervjuer med den mytomspunne Cesar som jobbade för Bashar al–Assad som regimens fotograf, med uppdrag att dokumentera allt dödande.
Garance Le Caisne och mannen bakom pseudonymen Cesar har fortfarande kontakt, men i dag lever han gömd någonstans i ett nordiskt land. Det tog dock lång tid för henne att vinna hans förtroende innan de långa intervjuerna kunde ta vid.
– Innan arbetet med boken startade skypade vi ofta och jag bearbetade honom i sex månader. Det var trögt i början, jag undvek att använda en bandspelare för att Cesar skulle slappna av, samtalet flöt ändå dåligt och under det första mötet kände jag mig osäker på om projektet skulle bli av över huvud taget, berättar Garance Le Caisne.
– Men efter ett tag när han vant sig och jag vant mig vid att låta mindre som en förhörsledare – som vi journalister ofta kan göra – så flöt det på. Det kändes som om han mådde bra av att berätta om det han burit på.
Smugglade ut bilder
Från början hade Cesar inga som helst politiska ambitioner. Han hade hoppat av skolan och jobbade åt den syriska armén som forensisk fotograf med uppdrag att dokumentera alla aktiviteter. Garance Le Caisne säger att det är typiskt för en diktatur: att ingen litar på någon annan och man därför vill att allt ska dokumenteras.
Cesar blev under tiden som fotograf specialiserad på brottsplatsdokumentation. Vart efter blev det allt mer uppenbart för honom att scenerna han fotograferade var vittnesmål för övergrepp och tortyr. Han började i hemlighet smuggla ut bilder på ett USB-minne, gömt i skorna.
Används som rättegångsbevis
Genom en vän fick han kontakt med motståndsrörelsen och han bad om hjälp att få lämna landet eftersom hans arbete börjat bli olidligt. Men han övertalades att stanna kvar och dokumentera övergreppen ytterligare en tid. I dag utgör hans 45.000 dokument och bilder bevis i flera rättsprocesser som syftar till att ställa den Syriska regimen inför rätta för krigsbrott.
Cesar själv hoppas att hans arbete ska leda till att han någon gång i livet ska kunna återvända till ett fritt och demokratiskt Syrien.