Tillsammans med kollegorna vid Panzisjukhuset har Denis Mukwege behandlat tusentals våldtäktsoffer i Kongo-Kinshasa. Även antalet barn som kommer till sjukhuset med skador i underlivet har ökat.
Denis Mukwege har mottagit flera utmärkelser för sitt arbete med offer för sexuellt våld i Kongo-Kinshasa. Han nämns ofta som kandidat till Nobels fredspris för sitt outtröttliga arbete för att få världen att uppmärksamma sexuellt våld som vapen i konflikter.
Nu är han i Sverige i samband med att dokumentären om hans livsgärning visas här. När SVT Nyheter träffar honom ska filmen visas vid ett seminarium i riksdagen. Tidigare i veckan visades den på en biograf i Göteborg och i kväll visas den i Stockholm.
– Jag har sett den här dokumentären i många länder och jag upplever att den ger uppmärksamhet åt de illdåd som kvinnor utsätts för i östra Kongo.
Filmen förbjöds
Regissören Thierry Michels dokumentär handlar om Denis Mukweges arbete med att läka psykiska och fysiska skador efter våldtäkter. Men Kongo-Kinshasas medieminister förbjöd filmen från att visas med motiveringen att den avsiktligt skadar och svärtar ner bilden av landets militär.
Frågan är känslig för landets regering då gärningsmännen finns både i Kongo-Kinshasas armé och i olika milisgrupper i östra Kongo-Kinshasa. I slutet på november skulle presidentval hållits i Kongo-Kinshasa, men det har skjutits på framtiden. Det ses som ett sätt för president Joseph Kabila att behålla makten, då hans mandatperiod egentligen löper ut i december.
Val i november
Regeringens förbud av filmen har tolkats som ett försök att tysta Denis Mukwege. Han har varit öppen i sin kritik av regeringen och krävt att skyldiga åtalas och rättvisa skipas.
– Vi har inte den yttrandefrihet som konstitutionen ger oss rätt till. Det är förfärligt att regeringen kan bestrida konstitutionen och inte kan tillåta oss att prata om, att diskutera om. Det enda svaret blir förtryck, fängelse och till och med död.
Mordförsök och hot
Denis Mukwege har utsatts för mordförsök och hot och bor i dag av säkerhetsskäl på Panzisjukhuset.
– Jag står under FN:s beskydd. Det är ingen bra lösning för mig och för min familj. Vi är som fångar i vårt eget land, bara för att jag menar att kvinnors rättigheter ska respekteras.
– Det enda jag ber om är att kvinnor ska skyddas.