Sarina Ghale och hennes två barn får nu vård i Pokhara tillsammans med ett 20-tal andra skadade personer mellan sex och 78 år, som ligger i samma sal på sjukhuset.
Regn hindrade hjälparbetet
De flesta kommer från byn Kharibot, förutom Sarina Ghale och hennes barn Siris och Alisha som är från Barpak. Mamman arbetade på ett risfält när hon plötsligt hörde det kraftiga skalvet. Hon såg hur husen rasade och sprang mot sitt hem där nioåriga dottern Alisha befann sig och blev begravd under huset.
– Jag trodde att hon hade dött. Jag var så chockad och visste ingenting. När jag blev medveten igen såg jag att hon räddats av andra bybor. Jag var väldigt lycklig över att se henne levande.
Dottern klarade sig med sårskador och blåmärken. Sonen, som hade lekt utanför, hade också klarat sig.
Inte förrän på söndagsförmiddagen kunde helikoptern landa och evakuera familjen till sjukhuset i Pokhara. På lördagskvällen hindrade regnet den från att komma fram.
– Överallt såg jag döda kroppar och alla grät. Jag är så lycklig över att min familj klarat sig, säger Sarina Ghale.
Svårt att nå fram till många platser
Utanför Pokharas största sjukhus har Röda korset satt upp ett tält för insamling och samlingsplats för volontärarbetarna. Shammar Bahadur Shrestha berättar att de samlar in och distribuerar mat, kläder, mediciner och pengar till de jordbävningsdrabbade. Han räknar till runt sjuttio skadade som just nu befinner sig på tre olika sjukhus i Pokhara.
– De är inte allvarligt skadade, det handlar snarare om frakturer och sårskador.
De flesta är från Gorkha, men det finns skadade även från Lamgung och Tanahu. Shammar Bahadur Shrestha är övertygad om att långt fler skadats i dessa områden.
– Det är svårt att nå fram till många platser. Inte ens helikopter kan landa och då måste vi gå långt, säger han.
Han heller ingen siffra på hur många som dött i dessa områden.
– Det är en fruktansvärd situation.