Nogales, USA.
Sheriffen Paul Estrada kör sin vanliga rutt längs gränsen, på jakt efter migranter som passerat olagligt.
– De erkänner nästan alltid direkt när jag möter dem i öknen att de är här illegalt, säger han.
En del försöker springa ifrån honom, men de flesta bara vädjar.
– Ibland går de ned på knä och ber om att jag inte ska gripa dem. Det känns jobbigt. De har varit med om mycket där borta, och på vägen hit. Men jag brukar säga till dem att jag föredrar att jag griper dem här än att de går vidare i öknen och dör där ute för att de inte har vatten eller mat.
Kvinnorna våldtas ofta
Att korsa gränsen mellan Mexiko och USA illegalt är en mödosam och farlig historia, speciellt för kvinnor.
Under 2016 grep den amerikanska gränspolisen 409.000 personer. En fjärdedel av dem, 101.000, var kvinnor. Enligt Amnesty International utsätts ungefär 60 procent av dem för sexuella övergrepp på vägen.
– Tyvärr blir kvinnorna ofta våldtagna, av människosmugglare eller av någon annan. Inte alltid, men ibland. Det är en mycket svår situation för kvinnor. De vill till USA för att tjäna pengar för sina familjer, kvinnor har väldigt få möjligheter att komma någon vart i livet i Mexiko.
Samtidigt – på andra sidan gränsen
Nogales, Mexiko.
Zaneli Huaxcuatli böjer huvudet och lyssnar när prästen Sean Carroll leder de samlade i bordsbön. Hon är hungrig. Det är första gången hon får en rejäl måltid på länge.
Hon har tillbringat tre dygn gåendes i öknen, och ytterligare nästan ett dygn i amerikanskt häkte, efter att hon upptäcktes av gränspolisen. Och det har gått ytterligare tio timmar sedan deportationsbussen släppte av henne på gränsen. Nu tar hon emot grönsakssoppan som serveras på härbärget.
– Jag har två döttrar, berättar 25-åringen.
– Det har gått tre hela dagar utan att jag vet någonting om dem. Jag fick prata med dem jättekort på telefon. Det är hemskt att vara här.
Hon berättar att flickorna, fyra år respektive sex månader gamla, är hos hennes mamma, i Acapulco.
Sålde allt – men det räckte inte
Planen var att vara i USA i fem år, och sedan återvända med pengar och en framtid.
Så blev det inte.
– Men de som tog mig var snälla mot mig, jag har inte råkat ut för något.
Smugglaren tog 18.000 kronor betalat för att hjälpa henne över gränsen. Hon sålde sitt bohag för att få ihop pengarna, men det räckte inte.
Den resterande skulden ska hon betala genom att plocka frukt i Mexicali.
Lönen: Tjugo kronor om dagen. Först när skulden är betalad kan hon se sina barn igen.
– De frågade: ”Mamma, var är du?” Jag sa att jag jobbade. Jag sa inte var jag var, bara att jag jobbade så att jag kunde köpa saker som de vill ha och behöver. Men jag skulle hellre vara med mina två döttrar. Pengar är inte allt. Jag skulle hellre vara med dem.