I flera dagar väntas det gå busslaster med flyktingar och migranter från Idomeni till statskontrollerade läger i närheten av Thessaloniki – för många blir det ytterligare ett i en lång rad läger som avverkats sedan flykten började.
– Det är otroligt frustrerande att Europa förflyttar oss från läger till läger. Vi befinner oss på en plats där det ska råda demokrati och frihet, men där vi behandlas som djur i bur, berättar Hosam Asaad för TT.
Flera månaders väntan i Idomeni har tagit slut för Hosam Asaad, från Palmyra i Syrien – nu väntar han i närheten av staden Thessaloniki i stället, på jakt efter någon form av boende. För att slippa vara i händerna på grekisk polis tog han förra veckan chansen att lämna Idomeni innan tömningen drog igång.
– Vi fick hjälp av våra tyska vänner. Det var helt klart rätt tid att lämna lägret då. Så vitt jag vet tar sig ingen längre ut därifrån på egen hand. Jag har hört att polisen forslar folk till läger med sämre förhållanden.
”Fick gömma oss”
Kvällen före polisinsatsen hindrades journalister och volontärer att ta sig in i det stora lägret på den leriga åkern nära gränsen, som blivit ett slags minisamhälle med köpbodar sedan Makedonien stängde sina gränser för migranter och flyktingar.
– I lägret fanns poliser, utklädda till flyktingar, som gick runt och körde ut alla volontärer och journalister. Så vi fick gömma oss, säger frilansjournalisten Marianna Karakoulaki, på telefon, till TT och berättar om en massiv polisnärvaro.
Hosam Asaad var långt ifrån ensam om att vilja lämna Idomeni-lägret på egen hand. Men det var inte lika enkelt för andra flyktingar.
– Det var svårt för dem som saknade transport, polisen förhindrade taxibilar att komma till lägret.
Hoppet lever
Journalister släpps inte heller in i de läger som upprättats i närheten av Thessaloniki, säger frilansjournalisten Marianna Karakoulaki. Till skillnad från Hosam Asaad har hon dock hört att villkoren är bättre än i Idomeni.
Svenska läkaren Helen Birhane arbetar för Läkare utan gränser och berättar att hjälporganisationen saknar information om Greklands nya läger. Hon är en av ytterst få som släpps in i Idomeni-lägret sedan en mängd volontärer körts bort. Där möter hon desperata människor – inte minst föräldrarna till de 3 000 barn som finns bland tälten.
– Problemet är känslan av att Europa har övergett flyktingarna. De får ingen information om vad som ska hända, och kastas mellan hopp och förtvivlan.
Tack vare stöttande vänner omkring sig lever Hosam Asaads hopp om att flykten till norra Europa kan fortsätta någon gång. Men oron för framtiden är samtidigt stor, och den blir inte mindre av att nära och kära befinner sig bland regnande bomber i Syrien.
– Tyvärr vågar jag inte ha så mycket kontakt med dem. Jag är rädd att ett telefonsamtal härifrån kan skapa problem för dem. Det gör mig arg, men jag vågar inte riskera något.