Klockan 15.20 knackade en av våra säkerhetsvakter på min dörr. Vi blev beordrade att ta oss till hotellets skyddsrum i källaren. Hotellet ligger i hjärtat av Kabul och påminner i dag mera om ett fort än ett hotell. Beväpnade vakter bemannar porten med automatvapen och för att komma in på hotellområdet måste alla bilar passera ett antal slussar med bombspeglar, bombhundar och röntgenkontroll. Runt hotellet löper en hög mur.
Stor risk för terrorattacker
Orsaken är förstås den stora risken för terrorattacker. Hotellet har utsatts för två blodiga attacker av talibaner. Den första genomfördes 14 januari 2008 och krävde sex liv, bland dem den norske journalisten Carsten Thomassen som var i Kabul för att bevaka utrikesminister Jonas Gahr Störes besök i Afghanistan. Den andra attacken genomfördes den 20 mars 2014 och krävde nio människoliv, bland dem den kände afghanske journalisten Sardar Ahmad och hans fru. Talibanerna tog på sig båda attackerna.
Jag och fotograf Marco Nilson är just nu i Kabul för att försöka få svar på varför det just nu kommer så många afghaner till Europa och Sverige. En av orsakerna är förstås det ökande politiska våldet. I lördags hittades sju döda kroppar efter fyra män, två kvinnor och ett barn i provinsen Zabul i södra Afghanistan. Några av dem hade fått sina halsar avskurna, ett nytt och brutalt inslag i det våld som präglat Afghanistan än sedan 1978.
Kräver presidentens avgång
Även om ingen tagit på sig skulden för de brutala morden, anses Islamiska Staten (IS) ligga bakom dåden. Och det var för att protestera mot det senaste våldsutbrottet och den maktlöshet allt fler afghaner känner, som över tiotusen människor i dag demonstrerade utanför presidentpalatset och krävde enhetsregeringens och president Ashraf Ghanis avgång. Det politiska våldet har bara i år krävt upp emot 2.000 civila dödsoffer.
När några demonstranter försökte klättra över muren till presidentpalatset besköts de av presidentgardets vakter och minst åtta personer ska ha sårats. Vi hörde själva den kraftiga skottlossningen och blev snabbt evakuerade ner i hotellets skyddsrum. Eftersom bland annat journalister drabbats av de många terrorattackerna, arbetar vi tillsammans med ett beväpnat säkerhetsteam för att kunna filma utanför hotellet. Vi kom förra fredagen och hittills har vi kunnat arbeta utan några intermezzon.
Nervositeten är stor
Dagens incident var förstås obehaglig. Det var svårt att inte låta bli att tänka på de kollegor som dödats i Kabul, Sveriges Radios Nils Horner förstås, men också den norske kollegan Carsten Thomassen som sköts ihjäl i det gym jag själv var nere i i går. Talibanernas angrepp är alltid oerhört våldsamma och börjar med att självmordsbombare spränger sig in genom skalskyddet. Sedan skickar de ett stort antal beväpnade terrorister och ofta kan det flera timmar innan attackerna kan slås tillbaka.
Den här gången berörde inte attacken vårt hotell, oss eller de som bor här. Men nervositeten och beredskapen för attacker är stor i Kabul. En risk är kidnappningar utförda av kriminella nätverk som säljer de kidnappade till talibaner eller andra terrorister. Lösensummorna är ofta mycket höga. En annan risk är magnetbomber som appliceras under bilar. Vi åker själva i två bepansrade jeepar med beväpnade vakter. Den tredje risken är förstås de terrorattacker som då och då drabbar högprofilmål som ambassader, regeringsbyggnader och hotell där utlänningar, som vi, bor på.
De civila tar den största risken
Men den allra, allra största risken tar förstås alla de civila som reser ute i provinserna och hamnar i de vägspärrar talibaner, terrorister ur olika nätverk och numera också Islamiska Staten sätter upp. De sju civila som av allt att döma halshuggits av Islamiska Staten tillhörde befolkningsminoriteten hazarerna. De är shiamuslimer och betraktas av IS som hedningar, som det är tilllåtet att döda.
Men även om talibanerna i dag är djupt splittrade, innebär också det en ökande risk för civilbefolkningen som lätt hamnar i vägen för det våld som följer i terroristernas spår. De afghanska säkerhetsstyrkorna har som regel dålig eller ingen kontroll över provinserna och därför är civilbefolkningen oerhört utsatt. Och det var för vädra den här förtvivlan dagens demonstration genomfördes och det ökande våldet är också en orsak till att allt fler afghaner nu gett upp hoppet om Afghanistan och flyr till Europa.