”Hajj”, som han vill kallas, är en av Zuwara-hamnens mest kända människosmugglare. Han har fraktat migranter från Libyen till Europa i över ett årtionde, och är inte oroad över EU:s hot om skarpare åtgärder mot smugglingsresorna över Medelhavet.

– Jag känner mig inte hotad. Det har varit så i flera år, dessa löften och hot. De kommer att gå vidare. Vad ska de göra? Sätta in två brigader här? Två krigsfartyg? I libyska vatten? Det är en invasion, säger han i en intervju med The Guardians utsände i Libyen.

Börjar som fiskebåtar

”Hajj” berättar om hur det går till när han, och andra människosmugglare i Libyen, påbörjar resorna över Medelhavet. Intervjun sätter ljus på problematiken i planen att förstöra båtarna, som ett sätt att stoppa de farofyllda resorna.

Båtarna som fraktar tusentals migranter över mörka vatten är inga uppenbara smugglingsfartyg som lätt går att urskilja när de ligger i hamnen, de börjar ofta sina liv som fiskebåtar.

– En av anledningarna till att fisken [i Libyen, redaktionens anm] är dyr är bristen på fiskebåtar som används för att fiska. Alla används av människosmugglare, säger ”Hajj”.

Övergången från fiskebåt till smuggelfartyg är diskret, och nästan omöjlig att upptäcka enligt personerna som intervjuas av The Guardian. De köps av smugglarna bara dagar innan planerad avresa, berättar ”Hajj”.

Betalar kustbevakningen

En annan smugglare, ”Ahmed”, berättar hur det hela går till. Efter att ha köpt en fiskebåt ber han ägaren att rapportera den som saknad, trots att den ligger kvar i hamnen. Därefter skrubbar han  bort namnet på båten och betalar den libyska kustbevakningen 2.000 dinar, omkring 8.800 kronor, för att låta hans team resa ut ur hamnen.

”Hajj” bryr sig inte om att rapportera båten saknad, berättar han. I stället betalar han kustbevakningen en högre summa för ett tillstånd för en tre dagars fisketur, och tar båten direkt från hamnen ut på havet – för att aldrig återvända.

Man kastar ankar på tryggt avstånd från hamnen, och väntar på mörkrets inbrott då flyktingarna kan tas ut med gummibåtar.

– Förut var det väldigt risfyllt att ge sig in i den här branschen, men nu är det en öppen marknad. Så många människor erbjuder det.

Experter kritiska

Även experter och FN-tjänstemän riktar tvivel mot de eventuella insatserna att sätta libyska hamnar i blockad eller förstöra smugglarnas båtar innan migranterna hinner kliva ombord.

Masood Karimipour, chef för FN:s kontor för narkotika- och brottsbekämpning i Kairo, ser sådana åtgärder som ”högst tvivelaktiga”.

– Det råder ingen brist på skrangliga fiskebåtar eller gummiflottar. Den här snabbfixartaktiken är avsedd för att skapa slagkraftiga rubriker, men den är varken effektiv eller långsiktig hållbar, säger han och tillägger:

– Det går inte skjuta sig ur en humanitär kris.