Det finns redan protester i Grekland mot detta, som man anser vara att Grekland ger upp sin suveränitet.
Den kände amerikanske nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman kallar de europeiska kraven galenskap och sympatiserar med ett twitterkonto som heter #ThisIsACoup – Detta är en statskupp. ”Att döda det europeiska projektet” är rubriken på hans blogg i New York Times. Och han gav Angela Merkel skulden.
Hård linje
Det har uppenbarligen varit svårt att ena euroländerna i denna fråga. Det har funnits en nordösteuropeisk hård linje representerad av Finland, baltiska stater och några andra före detta östländer.
De anser att de själva gått igenom dessa ekonomiska kriser och har fått klara sig själva, medan Grekland kräver enorma stödbelopp.
Också länder som Irland och Portugal är irriterade över att de har tvingats att gå igenom liknande procedurer som Grekland men att de fått mycket mindre stödbelopp att röra sig med.
Dessutom har Tyskland och Frankrike varit oense. Frankrikes president François Hollande till varje precis velat hålla Grekland inom eurozonen – och har kallats Greklands bäste vän.
Men den tyske finansministern Wolfgang Schäuble har drivit en hård linje mot Grekland och till och med kastat fram ett överraskande förslag: Att Grekland tillfälligt skulle lämna euro-samarbetet under kanske fem år.
Bevisa att man är att lita på
Det som nu händer är att eurozonen tvingar Grekland till väldiga eftergifter när EU, IMF och ECB på olika sätt ska övervaka att de lagar som stiftas följer de tre institutionernas avsikter.
Helst redan på måndagen förväntas det grekiska parlamentet rösta om att godta principerna för uppgörelsen. Och redan på onsdagen ska en rad beslut fattas som anses vara ”förtroendeskapande åtgärder”. Grekland ska alltså bevisa att man är att lita på genom dessa beslut.
Det är som en sträng förälder som ställer sig inför ett barn och talar om att det måste göra sig förtjänt av mammas eller pappas förtroende. Det kan antas att detta i vida grekiska kretsar kommer att ses som en förödmjukelse – som kan vålla stora protester.
Bakom eurozonens hållning ligger misstankar att åtminstone den sittande grekiska regeringen kan misstänkas vara mindre villig att genomföra ett program som man redan sagt nej till vilket sedan bekräftats i ett rekordresultat i folkomröstningen förra helgen.
Förslagen granskas
För att återvinna EU:s förtroende måste Grekland nu bland annat stifta lagar om rättsreformer, ändrade momsregler, pensionsförsämringar och att det grekiska statistikkontoret ska få en oberoende ställning.
På onsdagen den femtonde juli ska dessa och andra lagar sedan direkt antas i parlamentet – och de tre institutionerna ska ha granskat lagförslagen.
Fram till den 20 juli ska sedan en rad lagar stiftas som ska reformera det grekiska samhället. Det handlar om arbetsrättslagar, om att förvaltningen ska effektiviseras och moderniseras.
I detta ingår kampen mot de brister som finns i den ineffektiva skatteförvaltningen och det korrumperade förvaltningssystemet överhuvudtaget. Till exempel saknas ett fastighetsregister som gör fastighetsköp nästan omöjliga.
Uppror
Dessutom ska privatiseringar genomföras som blir mycket omfattande. Bland annat ska det statliga elnätet säljas. Här kommer också in detaljer som mer söndagsöppet och andra åtgärder för att anpassa Grekland till EU-praxis.
Först när också detta är gjort till den 20 juli kan Grekland få börja förhandla om ett nödlån. Så är upplägget från EU, IMF och ECB. Sedan är frågan hur den grekiska politiken reagerar. Det finns redan grekiska ministrar som talar om att dessa förslag inte kan få majoritet i parlamentet.
Premiärminister Alexis Tsipras är långt borta från sina vallöften i januari då han lovade att det inte skulle bli fler besparingar. Hans vänsterflygel i det vänsterinriktade partiet tycks vara i uppror. Den kräver nyval.
Hämnd
Redan häromdagen när det grekiska parlamentet röstade om principer för reformer skedde ett uppror som gjorde att Tsipras inte fick med sig sin egen majoritet. Förslagen gick igenom med hjälp av oppositionsröster.
Detta uppror kommer troligen att sprida sig inom hans parti och frågan är om Tsipras kan sitta kvar. Det kan bli en expeditionsregering istället med opolitiska ämbetsmän som styr.
Frågan är om detta kommer att leda till omfattande protester i samhället – och om det påverkar beslutsprocessen i parlamentet, särskilt om det blir ett nyval.
EU, IMF och ECB lovade – eller hotade – att villkoren skulle bli strängare om Grekland före fristen den 30 juni hoppade av (och genomförde en folkomröstning). Nu är man där och det kan ju diskuteras om dessa stränga åtgärder är ett slags hämnd.
Trötthet och ilska
Den vänsterinriktade italienske premiärministern Matteo Renzi ska både till förbundskansler Merkel och till finansminister Schäuble ha framfört sin irritation över att hela detta toppmöte har inneburit att Grekland har förödmjukats. Nu får det vara nog, har varit hans paroll.
Samtidigt har politiker från en rad stater – som Tyskland – en press på sig från väljare och krafter inom partierna som inte vill vara för generösa mot Grekland. Det finns ett trötthet och ilska över att de under fem år inte gått att reformera Grekland mer.
Nu ska även – troligen på torsdag – det tyska parlamentet rösta om ett nödlån till Grekland.
Samma ska ske i fem andra länder, bland annat Finland, och den tyska omröstningen kan bli en svår pärs för förbundskansler Angela Merkel eftersom många på den konservativa sidan av hennes kristdemokratiska parti är oerhört kritiska till fortsatt Grekland-hjälp.
Överlämna statlig egendom
Inom EU utlöste hennes finansminister Wolfgang Schäuble motvilja mot ett förslag om tillfälligt utträde för Grekland ur eurosamarbetet. Den franske presidenten menade att något sådant inte fanns.
Det blev en klar spricka mellan Frankrike och Tyskland – något som anses oerhört. Tyskland och Frankrike har varit de båda samkörda motorerna inom EU.
Ett annat oväntat förslag från Schäuble att Grekland ska överlämna statliga egendomar för 50 miljarder euro till en fond som säkerhet för att Grekland verkligen privatiserar väckte grekiska protester.
Grekland själv talar om det bara finns sådana tillgångar upp till 17 miljarder. IMF har till och med talat om 7 miljarder. Detta har varit en av de sista svåra punkterna inför samtalen. En kompromiss ska ha nåtts i sista stund som innebär att pengarna inte bara ska användas för att betala skulder utan även till investeringar.
Tyskland har alltså agerat mycket aktivt – eller aggressivt - i denna kris och frågan är vad det får för betydelse för euro- och EU-samarbetet i framtiden, när det mäktiga Tyskland traditionellt ansetts ha en integrerande roll, som inte ska skapa nya konflikter.
Ekonomiskt kaos
Frågan är nu hur stort nödlån Grekland får. Det har nämnts en summa upp till 86 miljarder euro – medan den grekiska regeringen själv ”bara” begärde 53,5 miljarder.
Men samtidigt har Grekland två viktiga deadlines som måste iakttas. Både den 20 juli och senare i augusti har man totalt tolv miljarder i skulder som förfaller. Dessa måste på något sätt betalas. Annars kan ett enormt ekonomiskt kaos uppstå.
Det har antytts från de tre institutionerna att det skulle gå att ordna – förutsatt att Grekland viker sig.
Banker behöver miljarder
Det anses att de grekiska bankerna kräver 10 till 25 miljarder euro i omedelbara kapitaltillskott för att inte kollapsa.
Redan under den tid bankerna varit stängda (i två veckor) har bankerna länsats på sina tillgångar genom uttag i automater. Det sägs att dessa frågor ska lösas den närmaste tiden – men allt har hängt på om Grekland skulle acceptera de tre institutionernas krav.