Acta-avtalet är ett internationellt samarbete för att skydda upphovsrätt samt att stoppa piratkopiering av till exempel medicin. Men avtalet är omdiskuterat, även bland politikerna i EU-parlamentet.

Fyra av EU-parlamentets utskott har redan röstat nej till avtalet och den 20 juni ska utskottet för internationell handel rösta. Blir det ett nej även där så lutar det åt att parlamentet stoppar avtalet.

I detta, i den här frågan tunga, utskott sitter EU-parlamentarikern Christoffer Fjellner (M).  Han kommer att rösta ja till avtalet.

– Jag tycker egentligen att man borde skjuta upp omröstningen tills man har klarlagt det här med grundläggande fri- och rättigheter. Den frågan har man skjutit till EG-domstolen som ska undanröja de tvivlen. Jag har svårt att se att man röstar i Europaparlamentet innan vi har fått höra vad domstolen säger, sade han till Gomorron Sverige.

Socialdemokratiske EU-parlamentarikern Åsa Westlund sitter i utvecklingsutskottet, och röstade nej i sin omröstning.

– Man tar allvarligt på den kritik som har förts fram av bland annat Läkare utan gränser, att det här avtalet hotar tillgången på billiga och lagliga läkemedel i fattiga länder i världen. Man försvårar handeln med den här typen av läkemedel, genom att tullen får ökade befogenheten och att man försvagar tillverkarna och man blandar ihop redan varumärkestilltrång med förfalskningar, säger hon.

Christoffer Fjellner menar att brott mot immaterialrätt – förfalskning av läkemedel, upphovsbrott – är både ett stort hälsoproblem och också en stor utmaning för svensk konkurrenskraft.

– Europa lever i dag inte på att producera många och billiga saker, utan på idéer. Därför är det viktigt att skydda dem. Och vi behöver ett internationellt samarbete för att åstadkomma det, säger han.

– Det är viktigt att skydda immateriella rättigheter men inte på bekostnad av så grundläggande mänskliga rättigheter som rätten till liv. Läkare utan gränser utför den här behandlingen på hundratusentals människor runt om i världen och de ser att Acta är ytterligare ett sätt för läkemedelsindustrin att försvåra deras arbete att rädda liv i fattiga länder, säger Åsa Westlund.