Safiye Bayat får tårar i ögonen när hon beskriver känslorna för sin president. Hon var en av många som hörsammade uppmaningen på kuppnatten att ge sig ut för att stoppa soldaterna. När hon kom till en av de stora broarna över Bosporen som kuppmakarna blockerat hjälpte hon till att plåstra om skadade och få dem till sjukhus.
– Överallt var det en sjö av blod. De sade att en kvinna var skadad men när jag var på väg till henne sköt de mig i mitt högra ben.
Tvåbarnsmamman Safiye har inte kunnat vara ute på torgen för att demonstrera.
– Man jag är där i mitt hjärta, och Gud vet det.
Steg mot islamisk stat
Religionen är helt avgörande för hennes stöd till presidenten. Detsamma gäller för Serife och Senol Boz.
President Erdogan, som själv kommer från en religiöst konservativ miljö, har stegvis infört en islamisk stat, och för tre år sedan fattades det symboliskt viktiga beslutet att tillåta kvinnor på universitet och i offentlig tjänst att bära slöja.
Turkiet betraktas visserligen av väst som ett muslimskt land, men när republiken bildades efter Ottmanska rikets fall 1924 gjordes stora ansträngningar för att landet skulle fjärma sig från arabvärlden och inrikta sig på sekularisering och mot väst. Redan då infördes förbud för kvinnor att bära huvudsjal, man försökte rensa bort arabiska ord i språket och latinska bokstäver infördes.
”Alla är fria”
Det är mot denna bakgrund man måste se den strikt religiösa Serife Boz entusiasm för sin president.
– Nu är alla fria. De som vill täcka sig med huvudsjal gör det, och de som inte vill behöver inte göra det.
Hennes man, Senol, fyller i:
– Där har varit många kupper och jag har upplevt två. När de sade ordet ”kupp” gick vi ut på gatorna för att kunna vara fria.