I den sydkinesiska staden Dongguan ligger världens största skotillverkare, Yue Yuens, fabriker. Det är som en egen liten stad med basketplaner, restauranger och bostäder. Här tillverkas produkter för kända märken som Adidas och Nike, men förra året var Dongguan skådeplats för en av de största strejkerna i Kinas moderna historia.
Tiotusentals arbetare gav sig ut på gatorna och krävde högre ersättning. De senaste åren har antalet strejker i Kina ökat kraftigt, enligt organisationen China Labour Bulletin.
– Det är klart att jag inte vill jobba med det här, säger arbetaren Li Yongqiong.
Varför?
– Det är för tufft.
Hennes kollega Cheng Fang instämmer.
– Yu Yuens grundlön är ganska låg, säger hon.
Från 9.000 till 2.000 arbetare
I mars i år var det dags för strejk igen när företaget skulle slå ihop två av sina fabriker. En av de som strejkade för att få avgångsvederlag var arbetaren Qin. Efter mer än 20 år ska han nu sluta.
– Vår fabrik hade tidigare över 9.000 arbetare. Nu är det bara drygt 2.000 kvar, säger han.
Både löner och levnadskostnader har ökat kraftigt under senare år. När Qin började fanns det här i princip bara fält, berättar han. Nu anses hans lön på omkring 4.000 kronor i månaden, för hög. Den synen delas av allt fler skotillverkare, som nu flyttar sin produktion från Kina.
Företagen flyttar
Företaget Yue Yuen vill inte ställa upp på en tv-intervju, men bekräftar över telefon att en del av deras kunder, de kända märkena, tycker att det har blivit för dyrt att tillverka i Kina. Varje år tillverkar de mer än 300 miljoner par skor, men andelen av dem som tillverkas i Kina minskar nu tydligt. Istället sys skorna i länder som Vietnam och Indonesien.
– Arbetskostnaden för varje par skor ökar. Då gör de dem inte här längre, säger Qin.
Under vår intervju med Qin dyker vakter upp och stoppar intervjun. Efter det vågar Qin och hans kollegor inte prata med oss längre. Kinesiska journalister tillåts inte rapportera fritt om strejkerna. Fria fackförbund är förbjudna i Kina och människor som jobbar med arbetsrätt riskerar både misshandel och fängelse.
– Jag har nu flyttat 14 gånger. I genomsnitt flyttar jag ungefär en gång i månaden. Vi har inte längre något kontor, för så fort vi hyr ett, pressar myndigheterna värden att säga upp oss, säger Zhang Zhiru, kollektivförhandlare på arbetsrättssorganisationen Chunfeng. Enligt honom kommer företagens flytt från Kina innebära att arbetarnas rättigheter urholkas.
– Om den här trenden tilltar så kommer myndigheterna att slå ner på arbetarnas krav, menar han.