Fredsavtalet är skört, ett 100-tal rebellgrupper vägrar lägga ner vapen.
Ett laglöst Mali har blivit transitväg för smuggling av migranter och knark till Europa. Sverige och EU har ett egenintresse att få fred i det väldiga landet.
UD avråder från resa
På Camp Midgård utanför huvudstaden Bamako hänger en enorm svensk flagga och juldekorationer finns kvar. Daniel och hans kollegor är varje minut medvetna om att de befinner sig i ett av världens mest komplicerade konflikter.
Säkerheten är rigorös. Sverige bidrar med logistik och underrättelsearbete. Huvuddelen av de svenska militärerna finns på kampen Nobel uppe i Timbuktu. Där går frontlinjen för konflikten. Kidnappningar av utlänningar är ett skäl till varför svenska UD avråder helt från att resa till Mali. För några veckor sedan kidnappades en kvinnlig fransk hjälparbetare. Hon är sedan dess försvunnen. Svensken Johan Gustafsson är sedan fem år tillbaka fånge hos en av rebellgrupperna. Också Bamako har utsatts för terrordåd, 2015 skedde en terrorattack mot hotellet Radisson Blu, i ett gisslandrama dödades ett 20 tal människor.
– Det här är en konflikt som handlar mindre om religion, utan om makt och pengar, säger överste Christer Erixon till SVT.
Går långsamt framåt
Han är underrättelsechef på FN-styrkan Minusma med ett 70-tal underställda från 13 länder. Han anser att Sverige och FN har en roll att fylla när det gäller att stötta den svaga maliska regeringen och den underbemannade maliska armén.
– Bara de senaste veckorna har nya rebellgrupper anslutit sig till fredsförhandlingarna.
Det går långsamt framåt, är hans bedömning. Ingen vet exakt hur många rebellgrupper som finns, de upplöses och nya bildas. Och han anser att Sverige har ett egenintresse av att bidra till fred och stabilitet i det väldiga landet, som till ytan är tre gånger större än Sverige.
– Landet är gigantiskt och den svaga centralmakten är helt frånvarande i stora delar av landet. Där har rebellgrupper gett lokalbefolkningen förnödenheter och därmed fått fäste.
Drabbades av statskupp
Smuggling av knark och människor kan ske utan större kontroll och om konflikten skulle utvidgas skulle det bli ett ännu större problem för EU och Sverige.
Det faktum att FN betalar krigsherrar för att sätta sig vid förhandlingsbordet bidrar till att det saknas motivation hos många rebellgrupper att avsluta inbördeskriget.
Det var 2012 som Mali drabbades av en statskupp, rebeller från norr fick kontroll över stora delar av landet men maliska och franska trupper drev tillbaka grupperna och 2015 ingicks ett fredsavtal. Konflikten sägs ha utlösts av den arabiska våren, när Libyens diktator Gaddafi störtades fördrevs maliska tuareger som arbetat i hans arme. Tillbaka i norra Mali försökte de utropa en egen stat och efter det eskalerade konflikten.
Oprioriterad fråga
Sverige, som i januari är ordförande i FN:s säkerhetsråd, kommer att driva på för ett utökat stöd till Malis regering. Men med Syrienkrisen, spänningar mellan Ryssland och USA och den usla stämningen i säkerhetsrådet är inte Mali en prioriterad fråga. I ett försök att lösa flyktingkrisen till Europa slöt EU därför i december ett avtal med Mali, den första i raden med flera afrikanska länder, där Mali får betalt för att skärpa sitt gränsskydd och ta tillbaka maliska migranter som utvisats ur EU. EU ska också bidra med bistånd för att skapa jobb åt unga arbetslösa i landet. Avtalet med EU är oerhört kritiserat här i Mali och har lett till våldsamma demonstrationer på Malis gator.
Kriget i Mali och migrantströmmen till Europa utgör delar av samma komplicerade politiskt pussel där det står allt klarare att migrantkrisen bara kan lösas om grundläggande säkerhets-och fattigdomsfrågor får sin lösning i de länder människor nu flyr ifrån.